i ö PSA SAMIIM vAaLC URna (IOCTAUUIC HULL hönlöst, ty, tack vare vår tids algjordt prakiska riktning) ha de välgerningar, som dessa: upplinningar skänkt menskligheten, kommit! oss alla till godo; vi ha dem dageligen ach natteligen inför våra egna ögon, vi kunna så att säga ta på dem när som helst, allt nedifrån den kemiska tändstickan ända upp till, det trustando lokomotivet. Vi vilja dertore endast hälla oss till ett enda exempel. Menniskan hade anda från verldens skapelse — när denna vodesdigra händelse tilldrog sig, det så hrr teologer och geologer slåss om aut bevisa — då hon symmetriskt och harmoniski valformad tramgick ur Skaparens hand, så småningom börjat att ligga ut på bredden. kedan på kung Faraos tid hade man lärt sig att skilja på feta och magra —nöt, med ett ord sagdt, menniskoslägtet tetmade vill allleles för fasligt. Det kan vara genant nog ibland att mera likna en Falstaff an en Apollo di Belvedere, att botala dubbelt mot andra hos skräddaren och på Åoffentliga nöjen nödgas lösa dubbla inträdeskor. Det är visserligen sannt, att menniskan hade sig sjelt från början att tacka tör detta obehaget, vattnet verkade det visserligen icke, men maten och spirituosan gjorde deremot hvad de kunde. Hos många funnos väl redan på förhand naturliga anlag, men så vur det vill också ett ratt kärt besvär att kunna tå underlatta naturen. Emellertid gick det ut ett rop ötver all verlden: Ho kan göra oss magra igen? ! Förgälfves slogo all jordens Eskulaper sina kloka hutvuden tillhopa, ordinerade och expe rimenterade, orerade och laborerade, debiterade — och blefvo honorerade, men någon radikalkur de likväl ingalunda inventerade. Föddes så en man, den der Banting kallades, och han växte upp, trodades och vardt så diger, att man om honom som om sal. Yckenberg hardt när kunde säga: Han mellan solens uppoch nedgång ej fick rum! Honom var den ljufliga lotten beskärd att gitva en skicklig Hippokrates lärjunge iden till en kur, som var ämnad att omskapa, d. v. 8 förmagra. menskligheten. Och då vardt det ett jubel ötver alla land. CGodtP sa Uddman och många med honom, kuren proberades och approberades och innan några år gått till ända skall denna jordens jemmerdal endast vara betolkad af med normalt hull begåtvade lefvande varelser. Åtven inom vårt samhälle ha vi redan sett förvånande bevis på kurens förträfflighet och det är med dessa exompel för ögonen som vi tillåtit oss denna lilla utflykt på den dietiska medicinens område. Innan vi slutligen lemna det sanitära området för att tördjupa oss i mindre klystiga funderingar, vilja vi dock i förbigående i alla otåliga arftagares hugkomst återkalla en notis, som för ej länge sedan gjorde sin rund genuin hela den europeiska tidningspressen. Det skall nemligen ha bott i Magdeburg ända till för kort tid sedan en lard läkare vid namn Fischweiler, som hunuit till den ovanligt höga åldern af 109 år. Skälet dertill uppgat han sjelf vara, att han beständigt solvit med hufvudet mot norr och fötterna mot söder. Alltså, gifven akt, J, som med spänd längtan afvakten en stenrik tants eller onkels hiädankallande genom en stilla död. Vaken noga deröfver att den älskade anförvandten bortsnarkar sina nätter i den rakt diametrala ställningen, nemligen från öster till vester, och hans eller hennes timmar skola vara räknade, ty det qvantum jern som finnes i det menskliga systemet bringas då icke i riktninsen al de magnetiska strömmar som oupphörligt gå öfver jordens yta mot nordpolen, magA icke och förökar således icke litsprincipens styrka. Allt det der hade salig Pischweller fullkomligt klart för sig — och ändå dog han. Ho kan förklara detta? Måhända har någon illasinnad, kanske någon afundsjuk yrkesbroder under nattens heliga ty stuad smugil sig in i hans stilla soskammare och vändt om det läger hvaruppå han hvilade sin sekelsgamla, lärda lekamen. Vare dermed huru som heldst, man kan väl icke lefva i evighet heller, och för öfrigt gick det den tyske lärde precist på samma sätt som den lärde svensken Göran Wahlenberg, som för c:a 15 år sedan afled i Upsala. Han visste heller icke, hvarfore han pagonsm skulle dö; han hade i alla sina dagar lefvat måttligt och anständigt, hade aldrig varit sjuk och kände sig fullkomligt frisk ända tills dess benrangelsmannen en vacker dag stod vid hans sida och hviskade: Kom!: Och han måste följa! Den tyska operans medlemmar ha under veckans lopp skingrats åt olika håll. M:ll Holland och hr Fischer-Achten ha afrest tilll: Frankfurt an der Oder, der de erhållit enl månads engagement, och hr Krolop till IIannover, der anv skall gastera. För samma ändamäl!4 lar hr IHIuI2-em begir it sig till Mainz och it br Serpeatia ull Coburg. Om vi ej miss-I döljer sig under det i svenska öron g egendomligt klingande namnet larino. ope-Jd rasångare från teatern i Pesth, som onart sv med sällskap. börjar gifva konserter å Klin-Jo