Göteborgsposten – 6 april 1866, sida 2

Fregatten Vanadis. Från dess chef kommendörkapt. K. L. Natt och Dag hafva rapporter ingått från Gibraltar, dit fregatten anlände d. 19 sistl. Mars, och från Cadiz, der hon ankrade d. 24 samma månad. Under hela tiden ar seglingen trån Bermuda, hvilken plats tregatten lemnade d. 11 Fobr. har vädret varit härdt och motigt. Helsotillståndet ombord var vid senaste rapportens algång godt. Postdivektör Hellberg är frän Hamburg t. n. ötverrest på ett besök i hemlandet. Vipan, en al vårens budbärare, var i Söndags synlig inom Orebro tullar. En veteran från sista finska kriget f. d. kapt. G. E. Facks har d. 10 sistl. Mars aflidit i Hjo. Mordet vid Södertelje. Rörande mordet å husken Lindbergs hustru Emma Cbarlotta Andersson meddelar Södertelje tidn. fölJande ytterligare detaljer. Att Lindberg begått mordet sjelf vinner stöd deraf att han på Söndagsafton uti bränvin och sirup intagit fosfor efter tvenne tändsticksbundtar, hvilket ej mycket skadat honom; emedan då han uppvärmde satsen, den sattade eld och sosforen förflyktigades. Samma afton umgicks han med tanken att skjuta sig, men saknade ammunition; han ämnade då komma åt trädgärdsmåstarens pistoler, wen troende dem vara för små att gitva döden, afstod han derifran. Mandagsmorgon mellan 6 och 7 nedhoppade han i en med mycket vatten försedd djup brunn, hvarifrån han blef uppdragen, fängslad och hitförd till staden, der han, sedan rådhusrätten redan satt sig, bad att få tala med sin husbonde och kronofogden, inför hvilka han bekände sitt brott, som han ock, framkallad inför rätten, vidhöll, uppgifvande som orsak att hustrun var klen och sjuklig, hvarför han önskade blifva af med henne, samt att han tyckte om en flicka Anna Holmberg. En rund, grof alstock vägande nära 4 skålp. och i ena ändan försedd med knölar och qvistar, har, medtagen hemifrån Marieberg, användts som mordvapen, hvaraf den mördades hufvudskäl på trenne ställen krossats, och är enligt läkarens utsago hvarje af dessa kross-sår dödande. Flera personer från Marieberg hafva under tvenne sessionsdagar hörts i målet, dervid upplysts att makarne några gånger lefvat ocnse, men hufvudsakligast väl; ej haft några barn, och att L. tyckt om Anna Holmberg, som icke synts besvara danna böjelse, och mot hvilken dessutom icke heller förekom minsta graverande omständighet. L. är 28 och aflidna hustrun var 36 år; de hafva varit gifta uti 6 ar, haft glada lynnen och goda ekonomiska omständigheter. Bevisligen har dock L. yttrat till sin hustru: Du ser ut så jag skäms för att taga dig med mig bort; en annan gång har han yttrat vill en kamrat: Vore jag ungkar skullo nog Anna blifva min. L. har vid begge rättegångstillfällena vidgått brottet, är mycket nedslagen, utan sömn och aptit, har ett fördelaktigt utseende och har varit mycket omtyckt af sina husbönder der han innehaft tjenst. Nya Jagtstadgans verkningar. hn jordegare på en mindre hemmansdel, hufvudsakligast skog, ej långt från Borås, har alltid haft mer och mindre tillgång på tjäder uti skogen. Allt emellanåt har han väl haft nöjet att se on tjäder flyga ötver skogen, hört jäderiek, men dervid har det hufvudsakligast innat. då strötskytvar ständigt bortskjutit villebrådet, så att egaren sjell endast undantagsvis kunnat ätkomma en å två af dessa fåglar om året. Men sedan den nya jagtstadgan fick sin tillämpning, har förhållandet förändrats. Nåägra strofskyttar har han sedan dess ej hatt ondt at på sin mark, och fågeln har varit fredad. Under hösten och vintern 1864—1865 sköt han sjelf endast 3 tjädertuppar, men har sparat alla hönorna för att erhålla så mycket flera tjäderungar. Genom detta kloka förfarande har detta villebråd så ökat sig under endast ett års tid, att han förliden höst och ännu under pågående vinter kunnat skjuta 29 tjädertuppar, men äfven nu sparat alla hönorna och äfven några tuppar. Nästa höst länker han tå minst det tredubbla untalet; ix ungtjäder ser han flyga öfver allt på sina egor. Sannolikt skulle han ej ernått detta resultat, om han ej dessutom vidtagit ett tjenligt medel. Han har afröjt ett par tre kappland mark midt i skogen, och denna har han så besått, att der ständigt finnes grönhatre att tillgå, som tjädrar tycka mycket omm, och dit styres törsigtigt kosan tidigt om morgnarne, då han vill ha sig en tjäder. Men han skjuter aldrig mer än en fågel hvarje gång, ör att ej tår mycket skrämma de öfriga, hvaraf han oftast ser många i flocken. Jagthund begagnar han aldrig. Sannolikt hafva många fåglar blifvit ditlockade från andra håll af den begärliga födan och qvarblitva sedan der så länge derpå är tillgång. Den på stället tödda ungtogeln kommer naturligtvis än säkrare att qvarstanna der, så länge skydd och röda erhålles. Prof. Höckerts -ena-te tasla. En korresp. till tidningen Kalmar berättar om prof. Höckerts senaste tatla och säger: Prof. Höckerts dalstuga framvisar en bild af hemRd dannan staka kansatnärae nanselnonr