Göteborgsposten – 6 april 1866, sida 2

Nöden i Lappmarken. Till huru hög id denna su khörjes ar en skritvelse till Umeå-bladet, hvarutur vi hemta följande: Omöjligt är att skildra det betröfiga tillstånd, nhvaru-ht inbyggarne uppe i tiellen befinna sig, utan att tillika inngas al de Smälrtsammaste Känslor. Man kan göra sig en föreställning om detta tillstånd vid blotta tanken på den onaturliga födan al gräs, som de varit tvungna att tillgripa i hungrens tid. Om detta tillstånd vittna ock de många dödsbleka anleten hos familjer, som, lemnande hus och hem, gjort sina ntvandringar till nedra landet, för alt genom betlande förskaffa sig något lifsförråd. Nöden har också nu nått sin höjd. I orten finnas inga hjelpkällor. Den ena är den andra lik i tattigdom och elände. Det är ingen, som kan räcka sin hnagrande nästa en hjelpsam hand. Här saknas allostädes bröd att i här finnas inga arbetsförtjenster, inga penr zetillgång: ingen kredit. Stllningen är I högsta måtto brydsam och utsigterna för ftramtiden alltför mörka och svåra.