Göteborgsposten – 6 april 1866, sida 1

——7————— — in 2— — ;ke värdiga att uttalas af någon annan ridersman än hr Dalman. Hela detta intermezzo var i hög grad omiskt. Man skrattade i hela salen och på iktaren, och det kan ej nekas att frih. Raab enom sina qvicka repliker fick skrattarne på in sida. Hr Dalmans vänner beklagade utan vifvol att han ej kommit upp en timma sevare, tv då hade han ej råkat ut för — Iriften. Frih. Klinkowström förmälde sig visserligen önska, men ej vilja yrka att utskottets betänkande antingen återremitterades eller med ogillande lades till handlingarne. — och ingendera delen skedde heller, utan en ligt antagen sed lades det till handlingarne. I presteståndet tyckte protektionisterna att utskottet varit allt för undsallande i många stycken. Traktaten. tullkomitän, sjelfbeskattningsrätten voro i deras mun alltjemt med förfäran. Man förnam tydligt, att de fromma fäderna djupt tåras af den tanken, att de snart ha talat ut på detta rum-, och att de derföre ville låta höra af sig medan tid ännu är. I borgareståndet sungernde hr Säät från Norrköping som iden gruflige brodren. Han var dock i denna roll ingalunda rätt hemma eller farlig för regeringen, men något hårdare mot utskottet. Hr Ridderstad gillade utskottets förtarande, men tyckte att regeringen va rit så förbehållsam mot allmänheten i dansktyska frågan. Hr Ljungberg lät förstå, hvad han skulle gjort om han varit i utskottet, eller ledamot af detsamma. Han ville åstadkommit ett utlåtande snarlikt en orlofssedel eller kontokurant. Men her Witt, Gahn och Carln togo utskottet i törsvar — och så lades betänkandet till handlingarne. ; Men i bondeståndet gick storståtligt till. Den utländska politiken berördes icke — hesynnerligt nog. Destomera var blicken fästad på osten, smöret och fläsket m. m. som infördes tullfritt — och den der traktata sen, som hitkommit så underligt, och räntan som blifvit fri trotts bondeståndets protest. Nen regeringa var bra, kunde dock bli bättre, om blott nu införseltull åsattes som bevillningsutskottet beslutadt. I alla fall borde dock utskottsbetänkande med ogillaude läggas till handlingarne, hvilket talmannen förklarade vara grundlagsvidrigt, och som den saken var för gubbarne ofattlig, så voterades derom, men då segrade det sunda förnuftet med 10 röster. Carl Ivarsson och några till reserverade sig häremot.