Göteborgsposten – 5 april 1866, sida 2

— Hvilken då? . — Att M. du Hallier går ned för att göra ronde i rummet, öfver hvilket jag hörde honom promenera, upptäcker att man söft herrar gardister, gör allarm och sänder ett helt kompani i hälarne på oss. — Ni skall få se, att vi bli utsatta härför, yttrade grefve de Chalais. Hvarföre? — Jag kan cj förklara det, men en aning säger mig det. — Skyndom då att finna ett härberge och under tiden skall jag meddela er mina förhoppningar och farhågor. Man begaf sig jn i staden, hvilken man under tystnad passerade uten att stanna förrån i motsatta förstaden och utanför det sista värdshus som fanns på vägen till Blois. Man måste till en början parlamentera med värdshusvärden, som icke vid en sådan timma ville öppna porten och då han ej ville taga reson, måste man hota att storma huset. Han beslöt sig ändtligen för att, stiga ned till porten och öppna, i det han åt himlen och helvetet uppdrog att hämna honom. Hertigiunan, grefven och Renaud stego nu ned i värdshusets vackraste rum och höllo rådslag. Michel, åt hvilket man för ögonblicket anförtrott befälet öfver eskorten, stannade i salen jemte Gaspillae och Adonis. LEclope fick i uppdrag att se till hästarne. La Rapiere ställdes