Göteborgsposten – 5 april 1866, sida 1

BASTARDEN) Af PAUL SAURIER. — Ett ögonblick, yttrade sergeanten ... ej alla på en gång. Gå dit, ni, dArnave. Den gardist som blifvit nämnd ropade på den som bevakade fången och gick sjelf in i fångrummet, hvarefter den som förut hållit vakten kom ut. Denne tog i sin ordning en full bägare, drack ur den och smackade med tungan med kännaremin. Fem minuter senare syntes Michel försänkt i djup sömn och snarkade så att fönsterrutorna skallrade. — Måtte f—n taga honom! brummade sergeanten i det han gned sig i ögonen, han smittar mig med sin sömnsjuka. Hvad som var ännu mer förvånande var att en fjerdedels timma senare voro både sergeanten och gardisterna försänkta i lika djup sömn. Michel deremot öppnade ögonen, såg sig försigtigt omkring och då han fann att ingen rörde sig omkring honom reste han sig, gick fram till dörren, drog undan reglarne för densamma och öppnade den på glänt. — I sanning, mumlade han, den der läkaren har ej bedragit oss; dosen var stark. Nånå, så bör man väl för ) Forts. fr. N:o 76.