Göteborgsposten – 4 april 1866, sida 2

1 Um Dkarå. der gåstgifvaren förklarat sig ej taga emot sådana, utan art Andersson kunde skjutsa dem till nästa gästgifvarcgård eller hvart som helst!. Han trodde sig i Mel:zer igenkänna den andre af de båda resande Pigan Maria Nordstedt från Halleberg hade på Måndags morgon d. 15 Januari skjutsat tvenne pulackar till Falköping. Meltzer var, enligt hvad hon förklarade sig med ed vilja styrka, den ene al dem. Detta fann bon ännu tydligare, då M. vid denna hennes förklaring, som han visade sig förs:å ganska väl, skrattade. Han hade dock då, yttrade hon, något mera skägg. i Gästgifvaren Berg och yuglingen Timm, båda från Timmersdala, hade sett den polack, som ifrågavarande dag skjutsades till Enebacken, men hade intet af vigt att tillägga. Rosalie Polack, boende i Haga, förklarade att Meltzer i Januari bott hos henne och att han d. 11, 12 och 13 Januari varit här i Göteborg samt d. 14 rest till Alingsås. Pigan Gustafva Larsson, tjenande hos Rosalie Polack, lemnade eu skrift till polismästaren. Denne frågade henne om hon forsatiat skriften sjelf, hvarpå shon svarade nekande, Tillfrågad om hvad den innehöll, berättade hon, att ett par af Horvitvs biträden skulle som i förgår kommit till hentie och under hotelser om såstning och stryk förbjudit hanne att vittna mot Meltzer. Då emellertid skriften upplåstes, befanns den innehålla, äfven den, en förklaring al Gustafva Larsson, att M. befunnit sig i Göteborg d. 11, 12 och 13 Januari, Gustafva Larsson, som af polismästaren allvarligt ullholle om betydelsen af hvad skriften, hvilken hon medgaf sig icke sjelf ha skrifvit, innehöll, erkände att hou ej bestämdt erinrade sig ofvannamnde dagar, men trodde att det var de uppgifna, emedan de infallit i samma vecka som Eliasons afresa till Wenersborg, hvilken företogs d. 8 Januari. Anna Kaufman förklarade, att hon kunde aflagga ed på att Meltzer d. 11, 12 och 18 befann sig i Göteborg och d. 14 alreste till Alingsås. Eliason, hvilken varit biträde åt Horwitz och ar denne misstänkts för att ega någon vetskap om komplutten, hade varit i Alingsås och hört sig löre om någon der skulle kunna intyga att Meltzer d. 14 (samma dag som M. skulle afrest från Segerstad till Enebacken samt vidare) varit i Alingsås. Denna hans sjelstagna beskickning hade lyckats mycket väl, i thy nut icke mindre än fyra personer igår infunnit sig fiån Alingsås för au förklara det Moltzer den 14 Jan. verkligen belunnit sig i denna stad. Fabriksflickan Maria Andersson ville taga på sin ed att Meltzer d. 14 kommit till Alingsås och då tagit in hos hennes värdinna. Johanna Pettersson ville äfven erivra sig att M. d. 14 ankom till Alingsås. Anna Kristina Pettersson förklarade sig på Polismästarens fråga känna Meltzer, men då hon uppmanades att bland de fyra vid förhöret närvuraude bolackarne utpeka M., stod hon i flera minuter handsallen. Då M. slutligen tog nägra steg framåt utbrast hon: Se, den är det! Hon förklarade döerelwes, att M. ankommit till Alingsås d. 14, hvilket hon erinrane deraf, att hon och de öfriga tagit varor på kredit af honom, Hustrun Johanna Jonsson sade sig känna Meltzer lika väl som om han vore hennes egen bror. Var fullt viss på att han varit i Alingsås d. 14 Jan., hvilket hon visste emedan hon tagit varor på kredit af honom. Husegaren Erik Andersson erinrade sig att M. en Söndag i Januari ankommit till Alingsås, men hvilken Söndag detta var mindes han deremot icke. Det märkliga förhållandet inträffade således i går att hvad fyra fullkomligt trovärdiga vittnen erbjndit sig att med ed bekräfta, af sex andra helt och hållet bestreds. Man får emellertid se hvad resultatet blir då de båda olika sidornas vittnen komma utt uflägga ed. Måhända skola de som förut icke bättre betänkt sig, då komma att göra det. I går förekom i poliskammaren undersökning angående en beklagiig händelse, hvarigenom en gosso, Svante Sandbäck, berösvades lifvet, En i närheten af Galgkrogarne boende arbetskarl, Gustaf Pottersson, hade Påskdagen på morgonen afhemtat en på br Colliauders läderfabrik förvarad, honom tillhörig dubbelbössa, i den mindre lagliga afsigten att med densamma skjuta morkullor. I afvaktan på att jagien skulle börja, qvarlemnade han bössan hos sin i Galgkrovarne boende broder, Job:s Pettersson, och förfogade sig sjelf hem, efter att ha aftagit knallhatten å den ena pipan af geväret, hvilken var laddad. Sedan han hemkommit, beslöt han likväl att afstä från jagten, och sände derföre sin minderårige son Aron till brodren för att afhemta bössan. Denne skulle just aflägsna sig med bössan från Johannes Petterssons bostad, då P:s femtonårige son, Gustaf Albert, kom springande efter honom och bad att med bössan få afskjuta några knallhattar, som han hade qvar från påskafton. Aron P. vägrade till en början att medgilva detta, men fann väl slutligen äfven sjelf utt nöjet med knallhattarne skulle bli stort, hvarför han gaf med sig, Gustaf Albert afsköt en knallhatt på hvardera pipan, utan att något skott afhördes, och pojkarne ansågo sig nu säkra för att intet skott fanns i piporna. En tredje knallhatt afsköts älven, utan någon påföljd. Ur den pojkhop, som samlat sig, för att åse den märkvärdiga tillstalluingen, framträdde nu Svante Sandbäck yttrande: Nu kan du skjuta till måls på min mössaX, Han höll mössan i sin utsträckta högra hund, och — det skott, som förut ej gått al då man icke sköt på något mål, det träffade nu gossen midt i halsen, så att han kort derefter afled. Några gossar, som varit uärvarande vid olyckstilltället, berättade i poliskammaren ungefär hvad här ofvan blifvit omnämmdt, och hvilket medgass af Gustaf Albert Pettersson. Gossen C. A. Klespe sade sig ha varnat Albert P. för att bössan kunde vara laddad. Målet förvisades, såväl hvad betraffa de Albert L. som Gustaf P., hvilken sändt en minderårig att hemta ett laddadt gevär, till Säfvedals häradsrätt. De båda tilltalade tillätvs att under tiden vistas på fri fot. Undersökning hölls igår angående den eldsvåda som natten mellan Påskdagen och Annandagen timade i huset n:o 180 af Majornas 5:16 rote. Egarinnan, Sara Andersson, hade haft huset assu:eradt i Skandia för 1,000 rdr. Hennes lösörebo, al hvilket hon förlorat åtskilligt, var deremot icke försäkradt. Visste ej huru elden uppkommit Ingen af de i huset boende hade för öfrigt haft assurans på sin egendom, utom skräddaren Hansson, som bott i den öfra våningen och haft assurans för 300 rdr utom 50 rdr ———— —— — — hrebleu! svor sergeanten skrattande, du ha: