Göteborgsposten – 4 april 1866, sida 1

c:a 18 fres; för hus, värda 3, 000 till 3,400 tres, är den förra bestämd till 250 å 300 tres, de senare till 25 fres. Då man betänker, att arbetaren för en motsvarande lägenhet annars måste betala 16 a 18 fres pr månad och likväl etter aldrig så många års förlopp ej har en bit mer rättighet till lägenheten, än första dagen, och städse är underkastad egarens godtycke, måste man inse fördelarne at ett dylikt bolag. På mindre än 14 år är neml. allt betaldt — och egaren bor derefter gratis såsom egare at sitt eget hus. Han betraktas redan som egare, då den första fjerdedelen af köpsumman är betald. Från denna stund blir hans ställning till bolaget helt annan. Han betalar nu pr år i st. s. månad, neml. en årlig ränta at 5 pret å bolagets ännu innestående kapital, medan det står honom fritt att göra atbetalningar när han vill och i så små poster han behagar hela året igenom; för dessa beräknas då omvändt 5 prets ränta, och d. 30 Juni hvart år uppgöras de ömsidiga affärerna. i Framgången häraf har varit ofantlig. Under blott de 11 är bolaget bestått (1853--64) uppstod en hel stad med ej mindre än 6,000 innevånare och 692 hus. At dessa voro till d. 20 Aug. 1865 sålda 656 hus. Af dessa åter voro 113 tullt betalta och mer än 60 häftade ännu blott obetydligt, eller från , till !(, af köpesumman. Hela den summa, som åtgätt till denna stads uppförande, är 2.164,275 fres; värdet af de sålda husen utgör 1,812,000 fres. Eftersom en stor del at denna summa ännu innestär i byggnaderna, har bolaget, tör att kunna åstadkomma en så snabb utveckling, upptagit lån mot hypotek i husen, hvilka likväl icke lända köparen till något nen. Scharling säger, att en vandring mellan husen är tillräcklig, sör att visa företagets goda inflytande. Otverallt ordning och bevis på en sig utvecklande smak. Arbetarne uppskatta älven sjelfva den goda förändringen, hvilket framgår af den itver de visa för ett noggrannt uppfyllande af sina förpligtelser och regelmässigt erläggande af afbetalningarne, en ordentlighet, som bäst visas af dem man minst skulle tilltro den, neml. de fattigaste och sämst aflönade arbetarne. Och då det icke är möjligt att ha sinne för ordning och anständighet i en riktning och likväl behålla hog för oordning och utsväfningar i andra riktningar, undergår hela lefnadssättet en grundlig törändring, och sålunda skapas en förträftlig stam af arbetare, hvilka genom sitt exempel inverka äfven på andra och derigenom sprida oberoendets och de förbättrade sedernas goda i allt större kretsar. De rika män, som bidragit dertill med kapitaler, utan att dock göra någon kännbar föriust, måste känna tillfredsställelse och glädje öfver den angenäma anblick, som möter dem trån snygga arbetarebostäder och tillfredsställda, friska arbetare, ur hvilkas krets skola sramgå nya, förädlade generationer, som skola verka nu kanske oanadt godt. Göteborg kan följa exemplet — bör det icke äfven? A. K. —