Göteborgsposten – 3 april 1866, sida 2

och Holsteins öden, utan nöjer sig med utt s det gått alldeles så som bladet förutsade och utt tyskurne nu få ligga så som de bäddat. Men ej ett ord om Englands törpligtelse, att tala till törmån för den danska nationaliteten Slesvig. Men då man redan bitit hufvudet ar skammen, gör en bankrutttörklaring mer eller mindre ingenting. Vi hoppas emellertid, att andra ider skola komma till väldet i England och att den egoistiska giktpolitiken, som ej vet något bättre än att fly all beröring med den yttre verlden, då det stundar till oväder, utbytes mot en friskare, mera srisin nad och kraftig. I afseende på sjeltva den österrikisktpreussiska förvecklingen ligga nu nya notiser för handen, hvilka beteckna händelserna såsom i en fortskridande utveckling. Efter det de ministeriela preussiska tidningarne högröstadt uttrumpetat Österrikes stora rustningar och på grund af dessa framhållit nödvändigheten för Preussen att rusta sig och vara på sin vakt, skrifves det nu från Berlin att samtliga fästningar i Schlesien armeras, likaså fästningarne Wittenberg och Magdeburg, ungefär 3 armekårer mobiliseras och ötriga armekärer skola hållas krigsfärdiga. Preussen uppställer således äfven nu sina armåer. Vi ha då 0sterrike, Turkiet, Ryssland och Preussen med armeer på fötter till en styrka al mer än en half million man. Man gör ej sådant för roskull. N. A. J. berättar om Österrikes rustningar ytterligare följande: Enligt pålitliga underrättelser från Pesth aro samtliga ungerska kavalleriregementena under väg (till Böhmen) och skola inom åtta dagar vara på ort och ställe. Vid Theresienstadt och trakten deromkring tänker man göra en uppställning, troligen för att i förening med Sachsen öfver Bautzen rycka fram till Schlesien. Den sudra styrkan uppställes vid Nachot. Königgråtz och Trautman. Hör att öfver Waldenburg framtränga till Schweidnitz. Den tredje armeen skall onmmandragas vid Olmätz, för att operera mellan Noisse och Cosel. Krahau och trakten deromkring erhåller en observationskår. D. 22 och 23 Mars fördes i Kraksu ett betydligt antal kanoner, hvilka kommit om natten, genast till utanverken. Regementet Hannover afgick pr extratåg, ett andra följde dagen aster; båda regementena skola till Theresienstadt i Böhmen. På utunverken arbetas kraftigt: 8,000 man äro sysselsatta med jordarbetena, de ofullbordade massiva verken förbli liggande och ersättas medelst jordvallar. Det har tillsagts, att under ytterligare åtta dagar, eller rättare nätter, bamtåg skola anlända med kanoner från Wiens arsenaler. Både Österrike och Preussen ha vändt sig till de andra tyska staterna med cirkulärer, i hvilka de båda päbörda hvarandra skulden till det möjliga fredsbrottet och uppmana nämnde stater, att sluta sig till den ene eller andre. Wienerkabinettet tuasthåller i sin depesch vid Förbundets ståndpunkt och förklarar sig vilja inkomma vid Förbundet med en förklaring om sakernas ställning och med ett förslag om att Förbundsstaterna må vidtaga åtgärder i enlighet med Förbundstörfattningens 11:te artikel, som förbjuder Förbundets medlemmar att bekriga hvarandra, och befalla de båda stormakterna vädja till Förbundsdagen samt underkasta sig dess dom. Denna skulle naturligen bli till förmån för augustenborgaren, och det vill Preussen absolut icke. I den preussiska depeschen till de tyska Mellanoch småstaterna antydes, att de måste intaga en bestämd ställning och ingå på en ändring at den nuvarande Förbundsförtattningen isynnerhet i militäriskt hänseende. Denna senare cirkulärdepesch har halt till följd, atv den sachsiske ministern v. Beust åter begifvit sig ut på resor till de tyska hotven. Man känner redan en konferens, som han haft med den storhertiglige weimarske ministern v. Watsdorf, hvars resultat blef en svarsdepesch från denne till Preussen, enl. hvilken Weimar hänvisar på nämnde art. 11 i Förbundsförsattningon. Det är gitvet, att Sachsen skall afgifva ett lika lydande svar, eller med andra ord att båda makterna skola biträda Österrikes äåsigt och ansluta sig till det. Beust har efter nämnda konferens åter rest vidare till Bayern och Wirtemberg, för att träffa någon ofverenskommelse med dessa inders regeringar. Men Preussen skull, som sagdt, ej gå in på frågans hänskjutande till förbundsdagen. . Bismarcks tidn. säger också: Om Preussen skulle gentemot Österrikes rustningar sätia sin lit till förbundstördragen, kunde följden lärt bli den, att det första slaget komme att levereras utantör Berlins portar, innan törbundets austregalrätt ännu hållit sitt första saumanträde. Märkligt härunder är, att, likasom de högre franska kretsarne oförsigtigt trammanat revolutionens minnen, man i Osterrike erinrar om trettioåriga kriget. General Clam Gallas, som har öfverbetälet i Prag, har neml. i sitt palats låtit upptvra — Shillers Wallensteins Läger. Anteckningsvärdt är, att inom de anseddaste kretsar nu talet blirsallmännare om en europeisk konferens tör lösning at äfven den slesvig-holsteinska frågan. Uti Italien börjar regeringen ställa sig ullt bestämdare mot den nyss förut ganska