Göteborgsposten – 3 april 1866, sida 1

Ördenshuset ett stort antal frimurare, så att processionen i sin helhet upptog flera hun drade personer. Å de gator som den passerade hade samlat sig ett oräkneligt antal åskådare af alla klasser och gården utanför liksom det inre af Garnisonskyrkan var alldeles fullproppad med tolk. Vid jordfästningen, som förrättades af reg.-pastor Kindberg, hvilken dervid höll ett glänsande minnestal öfver den aflidne, atsjöngos psalmerna 488, 1—3 vers. 477, 8 och 9 v. samt 489, 6 v. Före jordfästningen gass från Otterhällan salut med 5 och efter densamma med 6 styckeskott. Sedan den storartade processionen derefter upplösts affördes den aflidnes stoft, endast åtföljdt al hans när4 maste anhöriga, till sitt sista hvilorum å Nya kyrkogården. Göteborgs och Bohusläns Sparbank. Under sistl. Mars månad insattes i nämnde sparbank 34,398 rdr 63 öre samt uttogos 30,182 rdr 88 öre. artygsför-äljning. En å Sjötorp uybygad skonare om c:a 65 lästera drägtighet har af skeppsmäklarefirman F. Å H. G. Wessberg heästädes försålts till rederi i Skåne för 10.000 rdr rmt, biloch bolfärdig. lir Fr. Nelson och emigrationen till Amerika. Med Handelstidningens N:o för i Lördags följde ett bihang om 20 spalter innehållande Råd och underrättelser för personer, som hafva för afsigt att utvandra till Norra Amerikas Förenta stater, hvilka råd meddelas af den härvarande bekante agenten för dylika emigrationer, hr F. Nelson. Vi behöfva naturligen icke säga, att dessa 20 spalter framhålla i den vackraste dager Amerikas alla ljussidor, men utan att vi kunnat upptäcka en enda skugga i de vackra taflorna. Naturligtvis skola dessa i den mest storartade amerikanska stil tilltagna puffar utöfva den vanliga verkan, att rycka en mängd idoga, sparsamma och burgna arbetare från fosterlandets jord och öfverflytta ej blott deras arbete, utan ätven vinsten, frukten at detta, till den stora republiken på andra sidan Att ! lanten. Så mycket vi än beklaga den nationaltörlust vårt älskade fädernesland sålunda kommer att lida, skatta vi dock den personliga friheten tör högt, att tro hinder böra re sas emot utvandringarne. Men genom dessa förespeglingar narras — vi uttala ordet — tyvärr alltför ofta den fattigare jordarbetaren i aflägsnare provinser till att lemna sin innehalda torfva, som dock ger en siker, om än ringa askastning, realisera sitt lilla egande och begifva sig med andra grannar ned till Göteborg, der ett eldorado vinkar. Lättrogna och okunniga göra dessa varelser sig ej full reda för företaget, och se i hr Nelsons kungörelser endast de vackra fraserna, utan att med förvånansvärdt svärmeri år de däraktigaste illusioner. Detta kan ej vara hr Nelson, denne agents verksamhet, obekant. Det händer derför oupphörligt under emigrationstiden, utt hela Hockar af utvandrare samlas, hvilka sakna tillräckliga medel att komma ötver till Amerika. De ha sålt sin lilla egendom, kahitalet derför ligger på vägen ull Göteborg, och nu stå de armare än någonsin, ökande den rörliga befolkningens antal samt rekryreflektera öfver dem, och hängifva sig otta I lika litet som det blad, hvilket understödjer terande proletariatet. Vi hade derför väntat,att i de 20 spalter, hr Nelson låtit åt sig sammanskritva som råd åt utvandrare och om hvilka H.-T. dragit försorg att de bli spridda öfver landet, äfven en enda rad egnats åt tydligt och klart tillkännagifoande af hvad de utvandringsresor kosta, som hr Nelson ombesönjer, hvartill ätven bort fogas upplysning om, hurn mycket en utvandrare aldra minst behöfver vid framkomsten, för att icke vara nödsakad att genast för sitt uppehälles skull binda sig och sina arbetskrafter till nästan hvad pris och tid som helst. Det tyckes, att detta borde varit minst lika nödvändigt, som att utlofva de personer, som önska att emigrera, samvetsgrannt underrättelser om de olika slags arbetstörtjenst, som erhjuder sig i olika delar al landet, samt resekostnaderna deremellan och Nolu-Pork ... Men ej eu ord om resekostnaderna käremellan och NewYork. Det. enda faktiska i detta fall är den handpenning at 20 rdr för hvarje person, som hr Nelson betingar sig på förhand, såsom eakerhet för erhållande af plats på ångbåtarne. Hr Nelsons samvete borde bjudit honom att äfven lemna underrättelse om öfverfartsvilkoren, alldenstund han dels måste ha lefvande för sitt minne de skräckscener han i fjol åstadkom genom de sväfvande uppgitter han då utskickade, dels säger i sin första uppsats uti de med II.-T. i Lördags såsom bihang följande råd och underrättelser: följande: Jag bisogar ingen uppmaning till utflyttning, men kan ej heller med godt samvete afråda en sådan i fråga om personer, hvilka hafva dertill en algjord sträfvan och som ega