Göteborgsposten – 3 april 1866, sida 1

gick ridån upp: hr Arlberg inträdde; öfver haus jovialiska anletsdrag låg ett ovanligt, nästan dystert moln. Han meddelade först arrangementet med hr Behrens öfvertagande af hr Willmans parti, orsaken dertill var hans konstaterade heshet, och dernäst — rösten blef likasom litet skarpare — att m:ll Hebbe, som skulle utföra Valentines parti, i sista stunden hade anmält sig som sjuk, men att fru Stenhammar benäget åtagit sig hennes roll utan förberedelse. En storm af applåder utbröt öronblickligt derefter; deri låg i dubbel bemärkelse en demonstration. Då fru Stenhammar, som under andra, mindre kritiska förhållanden just nu icke skolat beträda scenen, i andra akten framträdde, utbröt en sådan bifallsstorm som sällan tilldelats en konstnär. Publiken hyllade fortissimo hennes uppoffrande handling. Man erkände och värderade att denna energiska qvinna befriat teaterchefen hr Hwasser från ett pinsamt bryderi. Man undrar nu om Hugenotterna vidare skola gifvas, om m:ll Hebbe skall uppträda i Valentines roll, man säger ja och man säger nej, men man vet ingenting, och det är ju en pinsam situation. Eder korrespondent har i Göteborgs-Posten för d. 20 d:s erhållit en skarp tillrättavisning af m:ll Signe Hebbe. Jag har aldrig hittills polemiserat med något fruntimmer och skall aldrig göra det heller, hoppas jag. Då damerna föra krig är det rättast att de kriga inbördes. Gent emot dem böra vi, Adams söner, sträcka gevär, ty striden blir sällan partie egale. Men det må dock tillåtas mig som en allmän regel uppställa, att hvarje konstnär, som offentligt uppträder, är i och med detsamma underkastad kritiken. Konstnärens rättighet är att akta eller missakta kritiken, och naturligtvis äfven att betrakta hvarje anmärkning som ett häftigt och obefogadt klander. I afseende på det faktiska af frågan, så vill jag endast erinra derom, att m:ll Hebbe till direktionen för K. teatern, innan min uppsats skrefs, hade ingifvit en längre skrift hvari flera klagopunkter förekommo. Derföre trodde jag mig berättigad yttra, att m:ll Hebbe vicke gjort någon hemlighet at sitt missnöje. — Något mera förbjuder mig grannlagenheten att i frågan yttra, och jag hyser den förhoppning att m:ll Hebbe dermed skall finna sig nöjd. Göran. Göteborg u 3 April 1866. Teater. A Nya Teatern var igår, såsom man kunde vänta, huset utsåldt och redan tidigt på förmiddagen voro de bästa platserna försålda. De förut här bekanta medlemmarne af det Ahman-Pousetteska sällskapet, som i går började sin serie af föreställningar, emottogos vid sina entråer al enhälliga, starka och ihållande applåder. Den litvade stämningen underhölls genom det, nu såsom förut, förträffliga spelet i ÅMånga vänner, litet vänskap, stycke återsågs med nöje och följdes samt: det blir kanske intet afd. Man förmärkte en viss rörelse bland teaterpersonalen och man undrade, men man satte sig oroligt förbidande. Klockan hade slagit sju, men ingen början skedde. Ökad oro. Ändtligen med intresse. Denna stämning kulminerade till den uppsluppnaste munterhet under gånIgen af efterpjesen En liten Satunge. I det förra stycket tillvunno sig isynnerhet hr Pousette, som inropades flera gånger, fru Raa och hr JF. Åhman publikens bifall, hvilket dock äfven kom de öfriga medspelande rättvist vill del, om man än skulle kunna anmärka, att ett par af vännerna, hvilka äro af förf. förut skarpt utpräglade, öfverdrefvus något i framställningen. I sarcen En liten Satunge utförde m:ll Pettersson med en ytterlig liflighet och ysterhet titelrollen och inropades. Den angenäma anblicken af en alldeles tullsatt salong, återseendet af det här så omtyckta sällskapet och det lifliga spelet gjorde aftonen till en af de angenämare. Eld-vada. Natten till igår, mellan kl. 11 och 12 utbröt eld i enkan Sara Anderssons i Masthuggsbergen belägna trähusegondom, hvilken till större delen nedbrann. Högtidlig begrafning. Framl. t d. majoren m. m. C. H. von Sivers begrafning, hvilken försiggick Påskdagen, var en af de högtidligaste man på många år sett härstädes. Kl. half 3 e. m. satte sig tåget i rörelse från sorgehuset, beläget vid Nya Salutorget, tågade lÖstra Hamngatan utför till Rosenlöfska huset, sder den vek in på Södra Hamngatan och vidare öfver Tyska bryggan, Norra Hamnoch Tyggårdsgatorna till Garnisonskyrkan, der den högtidliga jordfästningen förrättades. Först gick Göta artilleri-reg:tes musikkår, blåsande en högtidlig sorgmarsch, derefter följde 2:a divisionen af samma reg:te till ett antal af SR