Göteborgsposten – 29 mars 1866, sida 1

tur. Hon hade en af dessa karakterer, för hvilka svårigheter icke finnas och som med passion omfatta hvad som lär omöjligt. Hon gjorde Renaud ett tecken att sätta sig vid hennes sida gaf befallning om att man skulle lemna henne ensam med adelsmannen och började att tänka efter. Gardeslöjtnanten väntade vördnadsfullt tills hon skulle bryta tystnaden. I — Således, började hon plötsligt liksom för att med hög röst uttrycka det resultat, till hvilket hon kommit, ellsdes tror ni att man skulle kunna befria grefven. — Jag har ej sagt detta, men jag tror att man skulle kunna försöka det, och att man skulle ha flera utsigter till framgång i detta ögonblick än om man väntade tills horvet kommit till Nantes, hvarest grefven utan tvifvel skulle bli inspärrad i Bouffay. Se der, hvarför man bör I skynda. — Ni har rätt; men skola edra vänner vilja hjelpa er härutinnan? — Mina vänner, svarade Renaud, hvarföre skulle jag väl låta dem dela farorna af detta företag? — Ni vill väl icko heller utföra det ensam, förmodar jag. j — Nej, men det är onödigt att vidare kompromettera I Monsieur och hans anhängare. I — Jag förstår er finkänslighet, svarade den unga qvinnan; men i alla händelser behöfver ni ju medhjelpare ... — Jag skall finna dem.