Göteborgsposten – 28 mars 1866, sida 1

— — upprättats, kan man rätt inse dess bristfällighet. Det finnes hela vetenskapsgrenar, som icke äro det ringaste representerade, eller blott genom några föråldrade luntor, hvilkas förs:s ståndpunkt den raskt tortskridande vetenskapliga utvecklingen redan för längesedan passerat förbi. Museum har nu t. ex. att uppvisa en ganska rikhaltig och dyrbar numismatisk samling, för hvars tillkomst man måste prisa ihärdigheten och energien hos en enskild af Museets tjenstemän. Betraktandet af densamma kan ingifva lust för ett allmännare eller specialt historiskt studium. Mun vänder sig till biblioteket tör lustens tillfredsställande — men datta är ej tillräckligt väl furneradt, såsom det heter på det kommersiela språket, lör att här kunna gagna, och man nödgas söka lustens tillfredsställande på annat håll, eller uppgifva det. Så blir den numismatiska samlingen blott en väl ordnad kuriositetsexposition utan organiskt sammanhang med sjollsva institutionen och utan förmåga att kunna rätt uppfylla Bitt ändamål: att bidraga till en allmännare bildning. På samma sätt med slera al Musei öfriga berömvärdt ordnade och redan ganska fullständiga samlingar. Vi veta visserligen, att Rom ej byggdes på en dag och att man ej rimligtvis kan begära, det Museum skall kunna på alla håll genast ernå törträfflighet, men å andra sidan är just behotvet af ett väl valdt och någorlunda omfattande bibliotek för en sådan institution som Museum, på samma gång bristen af ett dylikt allmänt och lätt tillgängligt bibliotek är för samhället föga hedrande, så stort, att vi skulle vilja fästa de för Musei många sig intresserande personers uppmärksamhet hädanefter företrädesvis vid nödvändigheten af att Museum, tör att kunna rätt utveckla sig, i detta fall snart tillgodoses. Opinionsyttring å K. Stora Teatern i Stockholm. Red. har af en person som i förgår afton bevistade uppförandet af ugenotterna å nämnde teater fått sig meddeladt följande, rörande en samma atton timad demonstration, om hvilken olika rykten i går härstädes voro i omlopp. Straxt före representationens början framträdde hr Arnoldson på scenen och tillkännagat, att hr Willman vore af heshet förhindrad att utföra Marcela parti, samt att m:ll Signe Hebbe först i sista stunden tillkännagifvit sig förhindrad att uppträda i Valentines parti, hvaremot fru Stenhammar, ehuru utan någon förberedelse, beredvilligt åtagit sig, for att icke störa operans gång, att i stället sjunga detsamma. Detta tillkännagifvande framkallade en åska af bifallsyttringar från den talrikt besatta salongen; fru S. mottogs vid sitt inträde med skallande applåder, inropades efter sin första sorlie icke mindre än 3:ne gånger för öppen ridå och fick vid operans slut emottaga flera blomsterbuketter, allt antydande publikens bestämda omdöme med afseende på såväl den ena som den andra sångerskans handlingssätt vid ifrågavarande tillfälle. Från Stiftet. Såsom sökande tilllediga kyrkoherdebeställningen i Forshälla reg. pastorat af 2:dra klassen, hafva inom fatalietidens utgång töljande anmält sig, neml.: rektorn mag. A. A. Holmertz, komministern L. N. Bagge, komministern P. S. Lindegren, kyrkoherden II. Stenström, kollegan mag. N. P. Andersson och pedagogen P. G. Petersson. Danmark och den österrikiskt-preussiska konflikten. Det är naturligt, att man i Danmark med stigande intresse och en viss skadeglädje, som ingalunda kan anses för aildeles oberättigad, följer utvecklingen at häadelserna i Tyskland kanske med hopp om att till sist återfå sitt älskade Nordslesvig. Iirunder är man dock icke så alldeles utan fruktan lör att regeringen, hvilken ingalunda hittills gjort sig känd tör politisk skarpsinnighet,