Göteborgsposten – 26 mars 1866, sida 2

vara emot Preussen. Och att inbilla sig, det Preussen kan lyckas att motstå hela Europas förenade vilja, det kan man på sin höjd i Gascogne kalla fosterlandskärlek. Det synes oss, att, om berlinerkabinettet icke till äfventyrs afstår från Slesvig-holsteins förvärfvande och gitver sitt bifall till bildandet af en ny tysk småstat, det är hög tid, att på allvar söka utjemning med Österrike. Denna uppsats är särdeles märklig och visar klart hela ställningen. Frågan blir nu, om de europeiska makterna skola gripa till vapen, för att genomföra den slesvig-holsteinska frågans lösning i en med folkrätt och rättvisa öfverensstämmande anda. Visserligen berättas det från Paris att Frankrike tänker uppställa en observationskår vid Rhengränsen, men uppgiften synes ännu något opålitlig. Man vill veta, att Preussen nu uppgifvit den ofta påtänkta rekrytutskrifningen i Slesvig, emedan Manteuffel förklarat, det slesvigarne snarare kunde betraktas som fiender, än som vänner, om det komme till en konflikt, och derför afrådt från deras inöfvande i vapen. Inom Danmarks riksråd har sjöministern förklarat, att regeringen, i betraktande af den hotande ställningen inom de europeiska förhållandena, uppgifvit den tilltänkta expeditionen till Japan och icke heller skall skicka något större krigsskepp annorstädes. — Times upptager konflikten mellan Österrike och Preussen ganska allvarsamt och säger i slutet af en uppsats härom: Då nationer spela spelet att förskräcka hvarandra genom ultimata och krigsråd och truppsammandragningar, kan ett ögonblick komma, då det är omöjligt att träda tillbaka eller stå stilla. Vi frukta, att en sådan konjunktur kan inträffa i den preussisktösterrikiska tvisten. Tidningarne från Frankrike meddela nu hufvudinnehållet af det som märkligt ansedda tal, hvarmed statsministern vid debatten om det af tiers-partie väckta amendement uttalade regeringens ställning. Hvad den begärda interpellationsrätten angår, uppställde Rouher den något öfverraskande tesen, att densamma existerar redan under adressoch budgetdebatten, och om detta icke synes tillräckligt samt kammaren begär mera, så är regeringen alls icke emot att taga i öfvervägande, huruvida kammaren kan tillåtas ännu mera direkt interpellera regeringen. I öfrigt gick talet ut på att bevisa, det författningen af 185152 lemnar allt, hvad Frankrike kan önska. Det kändes mycket oangenämt, då statsministern sade, att kejsaren skulle förminskas, om han beviljade landet mera frihet; man fann äfven en hotelse om, att kejsaren kan åter vända sig till den allmänna rösträtten, : mycket opassande. Denna vädjan skulle härleda sig af de ständiga angrepp, som riktas mot suveränen. Mot Rouher, som fann allt förträffligt, uppträdde Ollivier, sägande: Landet är lugnt, stämningen fredlig; men på djupet af sinnena råder dof ängslan. Denna härrör deraf, att den ena delen betviflar, att regeringen skulle kunna i följd af sitt ursprung, gifva friheten, äfven om hon ville, medan den andra delen tror, att hon visserligen skulle kunna skänka den, och om hon icke gör det, så vill hon icke. Dynastiens framtid beror af denna fråga. Ha de rätt, som påstå, att regeringen kan förläna frihet, så är dynastien grundad på en klippa; är motsatta förhållandet riktigt, så hemfaller dynastien åt äfventyrarne. Amendementets undertecknare vilja dynastiens befästande, derför fordra de frihet. Men majoriteten var al annan åsigt och förkastade, såsom bekant, amendementet. Vid andra föreställningen af Emil Augieris Contagion inträffade några häftiga scener. Då neml. under tredje akten claqueus applåder atbrötos af hvisslingar, bemäktigade sig några municipalgardister en person, från hvilken tecknet till misshag utgått. Nu reste sig hela parterren. Man hvisslede, gnisslade med tänderna, skrålade och stampade i tio minuter och ville rycka offret från soldaterna, öfver bvilkas hufvuden föll ett regn af orangeskal, sammanvecklade tidningsblad och dylika improviserade projektiler. Slutligen återställdes lugnet. Vid slutet af fjerde akten applåderades entusiastiskt en fras, i hvilken det heter, att härandens timma tör den förhånade sanningen skall slå. Skådespelaren lemnar scenen med orden: ull vient un moment ou les verites bafougs saffirment par coups de tonerre. Han inropades, för att upprepa frasen, och rop af: Vive les coups de tonnerre! Vive la råvolution! dånade genom salongen. Times kallar sin refererande notis härom: Obehagliga symptomer?. En förening af typografer har fått tilllåtelse att i Paris upprätta ett associationstryckeri. Från Mexico ingångna underrättelser förmäla om demoralisation?, som skall ha utbrutit bland franska trupperna derstädes. Inom densamma träder en med hvarje dag mera märkbar missbslåtenhet i dagen, underhållen och stegrad genom känslan af att intet resultat skall följa på truppernas lidanden och mödor. D ——ö22 Tm. han