Göteborgsposten – 22 mars 1866, sida 2

Helgoland har äfven en guvernör, som i likhet med alla engelsmän med passion älskar jagt. Denna passion kunde han ej tillfredsställa och han var nära att tvina bort härför. Men guvernören fick en idG6. Han skickade efter några kaninfamiljer och förvandlade sandön Dänerna till en kaningård. Under vintern födde guvernören dem, om sommaren skulle de föda sig sjeltva af örternas knoppar och blad; badgästerna underrättades om att kaninerna voro enskild egendom och förbjödos jaga dem, hvaraf följde, att de små pioniererna mångdubblades hundradefallt, lefde ett lyckligt lit och tillfredsställde guvernörens passion för jagt. Men en tysk naturforskare kom till ön och fann, att something was rotten in the state of IIelgoland — sandön var till en förtärande grad underminerad af kaninerna. En mängd växter torkade bort, derför att deras rötter lossats af de små gräfvarne; knopparne åtos upp och blommorna och fröhusen till gräsen på sjösidan betos af och ströddes omkring, innan de haft tid att mogna och afgifva sina frön. Då härigenom Dänerna undermineras, växterna lossas eller förstöras, sanden beröfvas sina sammanhållande rötter, skall ön snart bli ett lätt rof för de alltid vaksamma sjoarne, och då sand-ön försvunnit, skall något fiske ej mera kunna utöfvas af brist på maskar och inga badgäster komma af brist på badplats, och då sålunda Helgolandsboarnes tvenne näringskällor försinat, jemte det skydd som sand-ön lemnade systerön, skall sjelfva klippan och allt hvad hon innehåller inom kort upplösas och ej lemna en fläck efter sig; och allt detta genom en guvernörs älsklingar — kaninerna! AA AR NERE —— LL — mao