Göteborgsposten – 20 mars 1866, sida 3

hvilade, och då dagen var varm samt vädret godt, svärmade hela Washingtons befolkning, omkring på gatorna. I hvarje stad och byl. från Maine till Texas hade stora anordningar vidtagits, för att göra högtidsdagen tilll ett stort jubileum för presidentens understödjande. Tusentals telegrammer från alla delar af landet, från nära och fjerran, slögo på trådarne till Washington och försäkrade honom om nationens gillande. Deputationer afsändes från många städer, för att till honom afgifva lyckönskningsadresser. UInderrättelserna om denna allmänna demonstration från alla håll till förmån för presidenten nästan förvred hjernan på honom, och kännande sin makt vara gränslös, beslöt) han att anfalla, i st. för att hålla sig till defensiven. På aftonen kom en ofantlig folkmassa från Washington till Ilvita Huset, hvars omgifvande planer fylldes med minst 10,000 personer, hvilka hurrade och ropade på presidenten. Ropen liknade basunaljuden vid Jericho. Lydande sin ingifvelse, träddel. Johnson ut för att tala, för första gången offentligt sedan han installerades i sitt embete d. 4 Mars 1865. Hans emottagande var entusiastiskt och hans tal af de märkvärdigaste. Det var midnatt, innan detta slutades och hopen, som i hela timmar nästan ljudlöst lyssnat till presidentens ord, skingrades. Talet hade återgifvits af snabbskritvare och journalisterna rusade till telegrafbyrån, tör att sprida det ökver hela landet. Men Stantons telegrascensor förbjöd det. Han såg, att presidenten utkastat handsken och att oskentliggörandet af detta tal skulle spränga det republikanska partiet. En hel timme förhindrade han talets afsändande, men man vädjade till presidenten, och censorn befalldes aflägsna sig. KL 2 på morgonen d. 23:de börjades talets aftelegrafering, och millioner tidningsblad meddelade det åt hela den amerikanska befolkningen till frukost. Ännu en högtidsdag följde med tal, saluter och klockringning till förmån för presidenten ooh hans politik. Det är naturligt, att det radikala partiet är mäkta förgrymmadt. Lloyd Garrison har sålunda offentligen hållit ett tal, hvari han häftigt utfar mot presidenten och tillvitar honom afsigten att vilja göra en statskupp, antingen genom att tvinga rebellerna in i kongressen med bajonettspetsen eller drifva kongressen ut ur Capitolium. Presidenten borde, sade han, ställas inför rätta af båda Husen och afskedas från sin befattning. Det republikanska partiet har nedsatt ett utskott för att besluta om bestämda politiska mått steg mot presidenten Johnsons politik. Inom Frankrikes lagstiftande kår har en ny anmärkningsvärd omständighet inträffat. En af de argaste Bonapartisterna, hr de Saint Paul, svärfar till kejsarens ötverstallmästare general Fleury, har på det hältigaste angripit finansministern Fould, alldeles som om denne vore en ansvarig minister, under det kejsaren ensam är ansvarig, hvadan hvarje angrepp mot någon minister träffar kejsaren. Vid samma tillfälle uttalade sig de Saint Paul öfver pressen, som han förklarade icke vara sjelfständig, utan ligga i kapitalisternas händer. Pressen är fal för alla industriidkare och penningemän, hvilka till sin egen förmån lemna falska uppgifter till tidningarne, hvilka dessa mot kontant betalning taga emot. Majoriteten inom kåren var så föga uppskrämd, att den straxt derpå hänvisade ett amendement om kanalerna och floderna till adressutskottet, i trots af det häftiga motstånd, som statsrådets v. president gjorde. Tiden för det verldsliga påfvedömets full rycker närmare; men innan dess sista timme slår, vill det utveckla hela glansen af det andliga och det verldsliga påtvedömet kom binerade. Såsom en, nu föråldrad skådespelare vill det med en stor gest i slutscenen ännu fånga sina applaudissements destime från publiken innan ridåen ännu faller för sluttablåen. Först och främst skall en kanonisering ega rum af en del helgon, deribland ett polskt och ett neapolitanskt. Derester skall i juni månad 1867 firas sekeldagen af St. Peters martyrdöd, då verlden skall bli vittne till ett af de kraftigaste religiösa skådespel af den vanliga sorten. Samtidigt skall hållas ett ekumeniskt möte, till hvilket romerskt-katolska prester från alia trakter af verlden skola inkallas; till de aflägsnaste ha inbjudningar redan utfärdats. Iden med S:t Peterssesten förskrifver sig från påfven, hvilken vill sätta den såsom en kyrkofest mot nationallesten för Daute. Det ekumeniska mötet skall ha att afgöra frågan om påfvens verldsliga makt skall upphöjas till rang, heder och värdighet af en dogm. Hvad som skall komma att ega rum, innan detta sättes en scene, är omöjligt att säga, men betecknande är att, uuder det i Rom ingenting inflyter till förmån för S:t hn I —