Göteborgsposten – 20 mars 1866, sida 2

Å Fran Hufvndstaden. Hertigen och hertiginnan at Dalarne gåfro i Fredags supåe för medlemmar af hofvet n. fl., till ett antal af omkring 80 personer. — Hertigen at Östergötland har till Musicaliska akademiens bibliotek förärat Popular Music of the olden time, 2 band med många nusikexempel, samt såsom elevpremier, hr Lindroths violinetuder och m:ll E. Andråes pimoqvintett, 10 ex. af hvartdera verket. — Den beslutade minnesfesten öfver Dupuy kommer att ega rum å Musik. akademien nästk. Lördag d. 24 d:s. — På Kongl. dram. teatern skulle i går . f. g. uppföras Grangs och Thibousts bekanta parodi Le supplice dun Homme(, hvilken nyligen af br Hessler gafs under namn af En äkta mans straff. Kongl. teaterns 5fversättning bär den bättre valda titeln Det har man för sina synder och hufvudrollerna äro sålunda fördelade: Baudrillard, br Hedin; Delphine, hans hustru, m:ll Ringvall; fru Truquet, fru Wennbom; Antonia Turlot, m:ll Sandberg; Monflanquin, hr Norrby; Canuche, hr Hartman. — A stadsauktion törsåldes d. 12 d:s de af Stockholms knappfabriks aktiebolag till borgenärer afträdda, inom Klara församling belägna egendomar, och inropades båda af grosshandl. C. G. Cervin, den ena för 81,000 och den andra för 15,200 rdr. — En bretskrifvare från Stockholm berättar: I Stockholms tidningar har en tid lästs en högst mystisk annons, att deltagarne i ÅRudolf eller Blodbadet på Sicilien skulle sammanträda på hotell Royal då och då o. s. v. Jag har nu lyckats få reda på klaven härtill och dermed förhåller det sig så: en sjuttonårig hoppgifvande pys, som numera avancerat till stadsarkitekt i Stockholm(?), sammanskref under en af sina skaldestunder en hisklig tragedi, med ofvanstående gräsliga titel. Denna pjes har mångfaldiga gånger gifvits i Upsala af Stockholms nation på dess dramatiska tillställningar samt äfven en gång för tre är sedan på ett s. k. studentspektakel på Södra teatern Konungen hade yttrat sin önskan att så se ifrägavarande stycke, och det gamla gardet, d. v. s. gamla Upsaliensare af Stockholms landskap, sammankallades för att nu i dagarne gilva den å Södra teatern, der samlingen troligtvis blifver utvald, alldenstund biljetterna komma att kosta 5 rdr stycket å de bättre platserna. Af inkomsten, som väl ej blifver så liten, lärer det öfverskjutande, sedan utgifterna blifvit betäckta, användas till en present åt Södra teaterns skicklige kapellmästare, som på ett så utmärkt sätt, med de få musikaliska krafter han egde att disponera öfver, illustrerade de förut omnämnda, för välgörande ändamål gifna representationerna å Södra teatern. För att de läsare, som ej äro i tillfälle att få se blodbadet på Sicilien, dock måtte få ett begrepp om pjesen, vill jag nämna slutscenen i den, sådan den gafs på studentspektaklen i Upsala. Scenen är beströdd med lik i alla möjliga tänkbara attityder, visst en 30 stycken kadaver; då öppnas fonddörren och in träder nationens vaktmästare, som vid åsynen af all denna fasa utbrister, allt under en rörande musik: Då nu hela nationen är död, hvartill gagnar det då mig att lefva, hvarefter han med en stor förskärarknif gör en ända på sina dagar. — IN. D. A. läses: Å varfvet på Beckholmen hafva skeppsbyggmästaren S. G. Jensen och interessenter under byggnad en skonert at ganska ovanliga dimensioner och afsedd för seglingen på Platafloden. Skonerten, som är kopparfast, bygges af ek och furu, är 103 fot lång, 23 fot bred, men endast 7 fot djupgående med last. Fartyget kommer att mäta omkring 70 läster och, oaktadt dess flata AW ö—ä—ä ———