Göteborgsposten – 20 mars 1866, sida 1

De sjömän som gjorde tjenst ombord voro klädda i en elegant venetiansk kostym. En orkester, bestående af 12 violer och lika manga blåsinstrumenter fanns äfven ombord. Det var en imposant anblick att se framskrida på den majestätiska floden dessa farkoster, strålande af purpur och guld, mellan stränder som prunkade i hela prakten af on I yppig vegetation. I Om strandboernas ögon voro förblindade af den utsökta lyxen ombord pu dessa farkoster, så voro de höga resande det icke mindre at den rikedom som den bördigaIste och måhända biist begafvade trakt i hela Frankrike utbredde framför deras ögon. Den friska och UJumma morgonluften doftade af de viillukter som denna slösande natur utanaades och åstadkom hos de resande ett tillstånd at ett slags hänförande berusning. oo Pa denna amlitedter at evig grönska som utbredde sig på bada sidor om floden, reste sig ruiner från feodaltiden, vältali iga minnesmärken från en försvunnen rikedom, eller ock små koketta hus, till hälften dolda i ett lager af gröns Då och da gjorde den kungliga flottiljen kortare eller längre uppehåll, på de ställen der de förtjusande stränderna mest tilldrogo sig de resandes uppmirksamhet; derefter började den åter sitt majestätiska framskridande på iloden Gaston tänkte på att uttöra sin plan att fly. IIvarje uston diskuterades denna plan ånyo. Prinsen hade anförtrott sina planer åt hertigen af Lothringen och savoyanske ambassadören, båda kardinalens förklarade fiender. Hau hade ej blott erhållit gynnsamma svar, utan ännu mer, de