Göteborgsposten – 19 mars 1866, sida 1

—— — — I bondeståndet behandlades frågan lika grundligt och med samma värma som i de söfriga stånden. Såsom ett bevis på huru er varm öfvertygelse, stimulerad af intresset, förmår att göra äfven de annars mera tillbakadragna till talare -då det gäller, vill jag anföra ett ganska intressant exempel. Man ha sagt mig att riksdagsmannen Nils Andersson Ifrån Fryksdals härads nedra tingslag under de föregående riksmöten han bevistat sällan deltagit i diskussionerna, och då han så gjort sendast med korta anföranden. Nu åter upp: Tträdde han med ett tritt föredrag, ganska långt, som vittnade om värma för frågan, stor ssakkännedom, mycken redighet i tankegången, humant och ledigt i framställningssättet. Man sinsåg att hans föredrag var väl öfvertänkt men icke öfverläst, och det fägnade mig erlkara, att det vann erkännande ätven af dem, som ifrade för södra linien. Naturligtvis blet han motsagd af andra talare äfven från Wermland. Det gjorde ett angenämt intryck på såhörarne att hela diskussionen i bondeståndet fördes med mycken hofsamhet å ömse sidor. En liten biomständighet, men karakteristisk, vill jag framhålla. Till de ifrigaste och ihärdigaste kämparne för Norumslinien hade man räknat Georg Nyqvist från Fryksdalen, och på hans deltagande i debatten hade man äfven räknat. Men något mer än en vecka före frågans behandling i ståndet fick han ett svårt slaganfall; i flera dagar låg han vanmäktig och mållös. För ett par dagar sedan återfick han dock förmågan att tala och röra sig, fastän med svårighet. Emot läkarnes vilja och sin familjs enträgna böner, lät han transportera sig upp i ståndets förmiddagsplenum, men mera än det kunde han ej öfver vara. Han återfördes då till sin bostad, naturligtvis ytterst försvagad. Mannen visade sig dock ega en beundransvärd energi — en trogen om än mållös kämpe på sin post. Samtlige stånden hade plena äfven på aftonen. Hos adeln utmärkte sig frih. v. Schultzenheim som en mera humoristisk än grundlig talare. Han uttryckte sin beundran blandad med högaktning för dessa på riddarhuhuset plötsligt uppträdande stormfåglar, som aldrig oftare synas till än när något stort är å bane. Af Norumslinien var han för öfrigt en varm vän. I samma syfte, men sakrikt och öfvertygande, talade kapt. L. Nordenfeldt, hvilket ock i sin mån föranledde frih. Cederströms förklaring, att han, med frångående af sin hysta åsigt om den Södra liniens företräde, nu komme att rösta för den norra. Grefve Henning Hamilton slog in på en ny stråt, i det att han förordade det kungl. förslaget, men yrkade till detsamma högre anslag för de två nästkommande åren. Hr Uggla förklarade sig skola rösta för den södra linien, ehuru han var delegare i ett större bruksbolag inom den norra liniens rayon. Presteståndets ledamöter fingo sig en välförtjent dufning af den humoristiske d:r Moberger, som törmälte sig också hafva ämnat hålla ett längre föredrag med flera lysande pointer, men då han visste att ståndet heldre samtalade inbördes än hörde på hvad som taades till protokollet, så ville han till detta oga sitt skriftliga anförande — längre fram. Att Karlstad eskulle tillgodoses i presteståndet kände man förut, och dess beslut blef ck i den syftningen. I borgarståndet segrade åter, enligt hvad i redan har er bekant, Norumslinien, med re rösters öfvervigt. Sedan diskussionen ar afslutad och proposition blifvit gjord, var et på vippen att talmannen hade, ofrivilgt, trasslat bort frågan om anslägsbeloppet, varom sannolikt tvist uppstått, om ej alla — — — — —AF — — — ade större lust att — gå till kojs, än vidare ; ebattera. p Bondeståndets beslut — i enlighet med vensåns af honom sjelf frånträdda uppskofsörslag — utgör endast en taktisk fint. Stånet vill allenast sätta sig i efternand, för att, J, edelst en inbjudning, kunna göra slag i tf iken. Dess definitiva beslut — ty det nu k ttade är endast provisoriskt — torde sanolikt blifva beroende på kombinationer och tal. Emellertid har detta beslut i reateten en påfallande likhet, fastän grundadt d j andra motiver, med presteståndets mycket andrade i representationsfrägan. I ot t KR k