Göteborgsposten – 17 mars 1866, sida 1

torde, med bibehållande af samma vackra anspråkslöshet som utmärkte hennes föredrag samt med fortsatta, allvarliga studier, förestafvade af verklig kärlek till konsten, ega en ganska vacker framtid för sig. M:ll Löwe har i morgon sin rocett, dervid hr Tichatschek för andra gången under säsongen uppträder som Roger i Muraren och Låssmeden. bå direktör Gandelius, som på senare tider obestridligen i m:ll Löwe funnit ett godt stöd för uppehållandet af repertoiren, genom beviljandet af en recett utom kontraktet, nu Söker att derföre hålla henne skadeslös, beror det endast på publiken att ,med sin närvaro hedra föreställningen, för att i sin mån erkänna den unga sångerskans i sanning erkännansvärda flit och arbetsamhet. En annan medlem af sällskapet, hr Serpentin, har till i afton anordnat en konsert å Hloms stora sal. Biträdd af de mest framstående sångerskorna och sångarne vid sällskapet samt åtskilliga af orkesterns skickligaste musici, torde hr S. kunna påräkna ett talrikt besök. Lifvet är kort, konsten är läng?, säger ett gammalt ordspråk, men att lifvet ofta kan vara både tillräckligt långt och . kännas tillräckligt tungt för konstens adepter, derpå ser man, tyvärr, dagligen sorgliga bevis. När den glittrande konungamanteln är afkastad, den förgyllda träspiran bortlagd och det förrädiska sminket borttvättadt från de bleka kinderna, när den strålande gaslysninigen är släckt i konungapalatset af värt och limfärg och sångaren i den mörka qvällen lestar sig fram till sin enkla bostad, der maka soch barn fordra sin del, väl at hans kärlek, men också af hans knappa aflöning, då kanhända bördan kännes mindre tung om han kan säga: God afton, mina kära! I dag ha Gud och goda menniskor spridt glädje i vårt låga tjäll! Hvem vet, kanske är här ett sådant tillfälle för menniskovännen att göra godt. Vi talade nyss om Robert. På samma gång denna opera, som sagdt, i musikaliskt hänseende var rätt intressant, erbjöd den äfven åtskilliga muntrande episoder, verkligt komiska, om också säkerligen icke beräknade af den sceniske anordnaren. Dit räknar vi i första rummet scenen i klosterruinerna, denna scen, som af Scribe och Meyerbeer i förening inlagts enkom för att låta Marie Taglioni få tillfälle att utveckla hela sin tjusande mimiska talang. Och hvad fingo väl vi skåda? En liten mamsell i hvit klädning och blommor på håret, som på det borgerligaste och beskedligaste sätt i verlden trippade fram och tillbaka på hela fotsulan, med vänliga nickar och gester bjudande Robert på den hel. Rosalias förtrollade gren, precist lika familjärt som om det gällt en portion Kalbsbraten mit Kartoffeln eller en Seidel Bierr; och ett halft dussin andra mamseller som ingalunda tycktes ha legat till sig i grafven och nu gjorde en faslig uppståndelse med en massa långschalar och förgyllda träbägare. Att Robert tvekade att deltaga i deras lilla aftonunderhållning var mindre underligt, likasom att han, sedan han plundrat Rosalia på den välsignade löfruskan, ögonblickligen rusade sina färde. Ej mindre! hugnesamt var det i en annan scen, att iakttaga hurusom konungen af Sicilien och prinsen af Granada, ehuru enligt libretton och afsischen stumma personer, gjorde sitt bästa för att hålla målron vid makt i en liflig, ehuru tyst konversation. Men bäst af alltsammans var ändå sista aktens sluttablå, då biskopen, en annan Jöns Bengtsson Oxenstjerna, etter att andäktigt med ryggen vänd både åt publiken och de båda älskande ha kikat i sitt breviarium, med ens gjorde ett dundrande och fullkomligt militäriskt helt om, och dervid vänI I de sin ståtliga framsida åt ett förvånadt publikum. Förklaringen är ganska enkel: under den strålande kåpan och den glänsande mitran dolde sig helt simpelt en beskedlig och! i reglementet grundligt försaren — statistartillerist. I Nästa Thorsdag ger Skarpskyttemusikkåren å Bloms stora sal ännu en af sina omtyckta aftonunderhällningar. Programmet, hvilket benäget blifvit oss meddeladt, upptager som vanligt en mängd intressanta nummer. Af kåren utföras icke mindre än 6 nummer, deribland den sprittande fransäsen ur Den sköna IIelena, stort operapotpourri af Bleckert och Marsch? af Ilassellöf. Derjemte förekomma qvartetter för mansröster, Råverie af Vieuxtemps för violin, utfördt af hr UJrimali, potpourri öfver svenska folkvisor för — lergök samt 2:ne deklamationsnummer, allt af kända och värderade sällskapsförmågor. Då biljetterna till dessa tillställningar äro mer än vanligt eftersökta, torde böra nämnas att sådane från och med å eftermiddag till vanligt pris finnas att tillgå i hr A. Lindstrands musikhandel. En ung litograf härstädes, hr I. haltzer, har i dagarne fullbordat ett vackert porträtt at den nyligen aflidne ädle menniskovännen och utmärkte kommunalmannen Erik Gustaf Lindström, mannen med romarsinnet, hvars både hufvud och hjerta förskaffat honom en