Göteborgsposten – 17 mars 1866, sida 1

Vintren rasat ut bland våra fjällar, sjöng man i fordna dar med full hals vid det här laget; var så god och aw gör det, den som kan! Drifvor så höga som hus, blåst och snöyra, inga poster och inga jernbantåg, ondt om föda för fyrbeningar på Jernvägstorget, för tvåbeningar på Stora Salutorget, och veritabla montagnes russes midtför högvakten vid Gustaf Adolfs torg, se der alltsammans saker som kunna fördrifva de nyknoppade vårfantasierna. Nu tycker väl mången med oss att äfven den väderleken har sina stora behag, men många vinterdyrkare torde man dock i våra törklemade tider ha svårt att upptäcka. Och ändå, huru skönt, huru friskt, huru äkta nordiskt, när himlen står