Göteborgsposten – 16 mars 1866, sida 2

åtel att misslyck men antag att det lyckas, hvem säger er väl då att spaniorerna och lothringarne skola lemna åt er detta konungarike, hvaröfver de gjort sig till herrar. i — Och de traktater vi ha! anmärkte presidenten de Coigneaux. I — Traktater! svarade ädlingen i det han höjde på axlarne. Ingent ing är vanskligare än det! Tro ni att man skall respektera dem? Tro ni ej att man för att vinna franska kronan bryter en traktat? Och om man kan bryta den, hvad värde tro ni den då har? I — Vi skola falla till sista man för att försvara vara rättigheter utropade de Rochefort. I — Jag tror det, men sedan ni äro döda? .., I Ingen svarade på denna fråga. I Det är derföre, fortfor adelsmannen, som jag påstår att rådet är dåligt och att följa det är ännu sämre. Är det Richelieu ni vilja komma åt? Näväl! fören honom hit om ni tvifla på att jag är er tillgifven, sätten en värja i handen på honom, och ni skolen få se att jag ej vägrar at tjena min viälgörares sak. Man ser att hoRenaud, ty det var han som talade, hvarken diplomati eller politik fingo stå i vägen för hans yttranderätt. Beträffande Richelieu så förlorade han ej sina två mål ur sigte: han ville förskräcka konungen och kompromettera Gaston. Boisrobert var hans förtrogne och hans verktyg härvidlag. — Ludvig XIII, sade han till denne, har blott visat