Göteborgsposten – 15 mars 1866, sida 1

BASTARDEN) Af PAUL SAUNIER. Då Ludvig yttrade dessa ord darrade hans röst och hans ögon sköto blixtar, såsom det alltid var fallet då han försökte återhålla den bitterhet hvaraf hans hjerta var uppfylldt. — Ers majestät har gjort väl, svarade Gaston. Hvad man än kunnat säga, så har man ej, som jag hoppas, kunnat ingifva ers majestät något tvifvel rörande min hängifvenhet för ers majestäts person, min vördnadsfulla tillgifvenhet. — Jag smickrar mig i sjelfva verket med att tro att ni är mig tillgifven, Monsieur; men jag skulle vilja ha vissa bevis derpå. — Tala, Sire, jag är färdig att lyda era befallningar. — Ni är ung, Gaston; ni står i spetsen för ett afskyvärdt sällskap som ger mitt hof ämnen till skandal. Ert uppförande utmärker sig för en slapphet i sederna som jag ej kan gilla. — Är det ers majestäts önskan att jag utträder ur brödraskapet Vauriens? — Ja, men jag skulle vilja ännu något mer. — Hvad då, ers majestät? 2?) Forts. fr Neon 61