Göteborgsposten – 13 mars 1866, sida 1

oroad. Allt tycktes vara glömdt och Renaud tänkte redan på att fortsätta sina efterspaningar. Besluten att till hvad pris som helst träffa markis de Tourville och rycka från honom hemligheten rörande de sympatier denne visat honom, hade den unge officeren begifvit sig till markisens hotell; men man hade svarat honom att markisen var på sitt gods. Han hade då frågat i hvilken trakt detta var beläget och blifvit mycket förvånad då man svarat honom att detta gods låg i grannskapet af Chateau-Renard. Det var också en egendomlig tillfällighet. Den välvilja som blifvit honom bevisad af en okänd förvånade honom så mycket mera som dennes egendomar voro belägna just i den trakt som sett honom födas. Det fanns tydligen i markisens uppförande en hemlighet som det vore vigtigt för den unge officern att få upptäckt. Hans parti var snart taget. Han beslöt att utan dröjsmål fara till Chateau-Renard. Han hade tillochmed redan gifvit Michel befallning att packa hans kappsäck då vicomte de Puylaurens inträdde i hans rum. Vicomtens ansigte tycktes stråla af glädje. — Hvilken god vind för er hit? frågade Renaud som senast märkte sin väns glädje. Ö Känner ni ej till nyheten? frågade vicomten förvänad. — Nej, hvilken nyhet? — Ack, min vän! Vi triumfera! — Öfver hvad? Öfver hvem? Hvad menar ni? — Verkligen? Ni är okunnig derom! Nå då är jag