Göteborgsposten – 13 mars 1866, sida 1

—— — lar, då den söker genomlöpa alla de oräkneliga kombinationer, som dervid uppkommit. Och likväl har allt detta skett, utan våld, utan förtryck, utan att någon lidit orätt. Men huru skulle väl sådant varit målle. om ej en stor. mäktig och sann grundsats varit den verkande kraften, den ledande tanken, som ordnat det hela?! Och denna stora grundsats, denna sruktbärande tanke, som allena förmått frambringa allt detta, den heter frihet — frihet i aftal — frihet i handling. Det har funnits en tid, då man sökt ersätta denna organisation, hvars storhet och vigt aldrig nog kan uppskattas, genom förmynderskap och tvång. Detta utgjorde forntidens statsvishet, och såsom ett exempel derpå må nämnas att, enligt hvad man finver uppgifvet, under det babyloniska väldet, vissa provinser lära varit indelta för att förse hufvudstaden med dess förnödenheter, hvar och en af sitt särskilda slag. Så skulle t. ex. en provins anskaffa det behöfliga smöret, en annan vinet, en tredje slagtboskapen, 0. s. v. Men hvar och en fattar lätt, hvarthän en sådan anordning — hvilken dessutom förutsätter det yttersta förtryck — nödvändigt måste leda; och då hela denna lära om förmynderskapets nytta och behöflighet, älven i de modifierade former, hvarunder den ännu uppenbarar sig, börjar känna sig alltmera tryckt, såväl af det ansvar den sjelf påtager sig, som al omöjligheten att kunna ens med någorlunda rattvisa göra den tillämplig, så har den också alltmera måst gilva vika för fribetens begrepp. Hos oss har också redan näringsfriheten, efter långa och bittra strider, slutligen blifvit befästad. Endast handelstvånget söker man ännu med ifver upprätthålla. Men hvarföre? Är handeln väl något annat än en länk af arbetet? En utväg att göra detta fruktbringande? Fordom hade handelstvånget andra former än de nu vanliga. Dels beredde man sig privilegierade marknader genom ett förtryckande kolonialsystem ; dels monopoliserades handeln åt vissa privilegierade personer eller samfund, som under namn af kompanier länge spelat en vigtig roll i handelns historia; och dels har man, såsom det ännu allmänt brukas, mer eller mindre frikostigt privilegierat åtskilhga yrken och näringar genom importförbud och importtullar. Allt detta, som emellertid blott utgör olika sidor af samma sak, eller olika slags band på handelns frihet, har till stor del haft sin grund i det så kallade merkantil-systemet, hvilket hvilade på den falska föreställningen, att ett lands välstånd och rikedom borde mätas efter dess tillgång på guld och silfver, och att således samlandet af dessa ädla metaller utgjorde handelspolitikens högsta uppgift. Sundare åsigter hafva likväl i dessa afseenden åtminstone börjat göra sig gällaude. Man har begynt mera allmänt inse, att icke exporten och importen allena, utan produktionen och konsumtionen utgöra de verkliga exponventerna af ett helt lands, såväl som hvarje enskilds, ekonomiska frameller tillbakagående, hvilket ofta kan ske alldeles oberoende af kassans ställning för dagen; med ett ord att det är kapital-kontot, icke. kassa-kontot, som upplyser ställningen, och att denna kan vara mycket god, äfven om kassan för ögonblicket är ringa och om några skuldposter möjligen förekomma i räkningen. Eller tror man kanske, att ens Rotschild är utan skulder? Hvar och en vet för öfrigt, att den rätta vägen till minskning i onödig konsumtion — hvilken sannerligen icke, enligt hvad alla tiders erfarenhet utvisar, vinnes genom öfverflödsförfattningar och tvångslasar — består i ordning och sparsamhet, äfvensom att till ökning af produktionen fordras i främsta rummet skicklighet och arbete; men härtill fordras derjemte en annan synnerligen vigtig omständighet, nemligen att klokt välja sin produktion, så att icke arbetet onödigt förspilles, utan lemnar det största mö liga utbytet. Jag säger med flit icke den största möjliga vinst (för producenten), ty en sådan kan erhållas på andras bekostnad, utan fördel för det hela (till exempel genom skydd), utan jag säger största möjliga resultat, uppskattadt etter produkternas verkliga värde. Och detta val af den nyttigaste produktionen — af det produktivaste arbetet; huru åstadkommes detta? Annu en gång: genom frihet! —