Göteborgsposten – 10 mars 1866, sida 2

en verr afva prof. Nordenskjöld och konsul J. W. mitt uttagit patent på ett sätt att skydda assakistor och kassaskåp mot eldsfara, Sättet r ytterst enkelt, så att man — säger D. N. — vid åsynen deraf i första rummet förunrar sig öfver att ingen hittat på det förut. Att vatten släcker eld vet hvart barn, men tt alltid skaffa vatten till ett kassaskåp när let blir omvärfdt af lågor har ändå ingen unnit på, ens sedan man fick vattenledning, som gör sådant möjligt. Häri består patentnnehafvarnes uppfinning. De leda ett vattenedningsrör i ett tomrum, som omsluter sjelfva cassaskäpet. På röret är en kran och vid lenna ett snöre med en ring i ena ändan, som fästes på en krok. Om elden slår omkring kassaskåpet, så bränner den af snöret; kranen, icke längre fasthållen af snöret, öppnas och röret ger sitt oafbrutna och temligen kalla flöde öfver den lilla skattkammaren. I Onsdags åtta dagar sedan inmurades, såsom vi förut omtalat, en af patentinnehafvarnes kassaskåp i ett retorthvalf uti gasverkets retorthus, sedan man i skåpet inlagt en mängd papper, penningar och en butelj vin. Under åtta dagar har man offrat på skåpet 2 1 famn ved och 28 tunnor cokes. I Onsdags afton kl. 6 nedbröts i många inbjudnes närvaro, murningen och kassaskåpot uttogs samt öppnades. Det var knappt mer än ljumt och allt deri befintligt var oskadadt, en mängd lacksigiller röjde icke stymmelse till smältning och det röda vinet var just lagom kylslaget. Experimentet var således fullkomligt lyckadt, och det kunde icke vara annat. Om än skåpet hade varit utsatt för mångdubbel hetta skulle resultatet blifvit enahanda, så länge vattenledningsröret icke genom någon yttre tillstöt blifvit afbrutet. — Om Södra teaterns senaste nyhet, -Rusets dämon, yttrar D. N.: Södra teatern gifver ett nytt skådespel, -Rusets dämon, af den bekanta hjertskakande firman Dumanoir! och Dennery, i 5 akter och 8 tablåer. En holländare, som mördat en grefve och tillegnat sig dess förmögenhet, men är lika lugu ändå; hans dotterdotter som mördar sig sjelf, när hon får veta farfadrens antecedentia; en läkare som ställer åtskilligt tillrätta; en ädel ung man sow förför en flicka och sedan gifcer sig med henne; en annan ädel ung man som rifver sönder en revers på 100,000 fros; on arbetare som super upp de penningar hvarmed hans son skulle friköpas från den välsignade konskriptionen, hvarmed man äfven vill hugna oss, och som ämnar förtjena igen penningarne på ett mord, men när det kommer dertil blir rörd af medlidande och i stället räddar sitt tillämnade offer från sjelfmord; en drinkare som går igenom bränvinskur; en arbetare, hvilken är lika full som i Andersson, Pettersson och Lundström — se der elementerna till 3 timmars aftonunderhållning af det mest nervslitande slag. — I Onsdags e m. då skolgossarne gingo från Adolf Fredriks skola och passerade förbi Vetenskapsakademiens hus vid Kammakaregatan, nedkastade en plåtslageriarbetare, som var sysselsatt med att från akademiens tak skotta ned snö och is, af kittslighet en istapp så att den träffade en 10 års gosse i hufvudet och så illa skadade honom att han måste förbindas på närmaste sältskärsstuga. Derifrån fördes han hem till sin bostad, ditkommen afsvimmade han. Såret var ganska 1, istort, likväl, som man hoppas, icke lifsUI farligt. Saken lärer blifva föremål för polis5. lundersökning. — Om Kongl. dram. teaterns senaste båda nyheter: En operaloge och Snedsprång samt deras utförande, fäller sign. W. i P.T. följande omdömen: Det förstnämnda stycket är en salong-bagatell i en lang akt. Det är alltid oangenämt för kritiken då hon ubdgas att fälla ett afejordt ofördelaktigt domslut, och det må derför vara henne tillåtet att vid sådana fall skyla sig bakom publikens dom, i så måtto att den förra icke behöfver motivera sitt Aåligt, då den senare otvetydigt uttalat sitt tråkigt — en dom, är den afgörande, ehuru ett halft dussin osynliga, men oförtrutna klappandar försöka att vittna emot publikens enhälliga gåspningar. En kokett enka, som är i valet och qvalet mellan flere friare, leker med dem alla och sastnar för en — se der det hvarken nya eller intressanta ämnet, här behandladt med en ganska torftig talent. Fru Hedin bör icke allt för ofta frestas att ensamt med sina bländande egenskaper uppbära roller, som derjemte fordra den fulländade verldsdamens utsökta behag och ytterst förfinade ton. Hrr Hedin och Sundberg spelade de vid toiletten uppvaktande tillbedjarnes otacklr samma roller, den förstnämnde dock med den originella treslighet, som aldrig vill olvergifva hans pernt son. — Snedspråvg (Une fille mal gard6e) är dersr. (emot en mycket rolig komedi i tre akter. Och den är mer än så, den är en ganska god komedi. Den flicka som vaktar sig sjelf är bäst vaktad — sådan lär den lika sanna som väl genomförda tanken i styci ket; och den franska satiren öfver en förvänd flickri-uppsostran träffar äfven våra svenska förhållanden, kull och med bättre än vära egna originalstycken i samma väg. Också gafs denna pjes förträffligt. Den glada och själtulla trotsighet hos en god och öfver:s sägsen, men förtrampad flicka — en karakter som fru Hwasser så ofta och i olika skiftningar ätergisvit — tå har hon säkert aldrig lyckats framställa på ett mera envinnande sätt än denna gång. Publiken var verkliler gen elektriserad. Icke mindre intagande och sann var fru Kinmanssons framställning af den andra flicsom vanligtvis Sro