Göteborgsposten – 9 mars 1866, sida 2

— om det behöfdes, skulle jag kunna räkna upp tio andra af de förnämsta sammansvurna ... herrar de Vendome, de Soissons, grefve de Moret ... — Nog! utbrast Chalais i det han kastade förskräckta blickar omkring sig. Om man hörde er ,,. — Frukta intet, säger jag, och följ mig. — Godt! Jag medger att prinsarne kunna lugna sig och ej behöfva vara oroliga, men de öfriga, deras hvars numn är mindre lysande och börd mindre hög, herrar de Rochefort, de Puylaurens, de Francheterre ... — Ah! utropade grefve de Valencå lifligt, herr de Francheterre är delaktig i sammansvärjningen ? — Visserligen. Grefven lät höra en suck af tillfredsställelse och hans blickar lifvades af glädje. Han kunde slutligen tå hämnas! Men han beherrskade sig hastigt. — Nåväl! hvad betyder det, utbrast han med mera lugn. Tror ni kardinalen vill hämnas på de lägre adelsmännen? Se så, kom nu! Han skall ej ens fråga oss efter några namn. Skynda er! i morgon, kanhända, skulle nådens timma vara förbi. Chalais skälfde af förskräckelse. Han tyckte sig känna den kyliga bilan på sin hals. Herr de Valenes förde honom med sig till palatset Petit-Luxembourg; det var ännu tid! Richelieu skulle just afresa till Fleury för att förena sig med konungen i Fontainebleau,