Göteborgsposten – 8 mars 1866, sida 2

— Ni erinrar er då den saken ännu? — Jag försäkrar er att det är en tjenst som jag aldrig skall glömma! — Verkligen? Och om jag nu skulle lemna er tillfälle att visa er erkänsla, skulle ni göra det? I — Tvifla ej derpå, så vida det är möjligt. I — Det är tillochmed mycket lätt, sade Renaud. I — Då är det redan så godt som gjordt, försäkrade Boisrobert. Hvarom är det fråga? ö — Ni går ofta i Petit-Luxembourg? började Renaud. — Beständigt. — Och ni står i stor gunst hos kardinalen? — Bah! utbrast abbån i det han föraktligt sköt fram underläppen. — Sålunda, fortfor Renaud, vet ni hvilka besök han vanligtvis mottager? — Det är ingen hemlighet för någon. — Nej, utan tvifvel; men jag är en nykomling som ej känner till alla dessa detaljer. Vill ni uppräkna för mig de förnämsta af de personer som dessa dagar ha varit i Petit-Luxembourg? Boisrobert började en lång lista af onyttiga namn och uttalade slutligen grefve de Valences. — Ah! utbrast Renaud lifligt, herr de Valenck går dit ofta? — Det är en af hans eminens tillgifnaste anhängare.