Göteborgsposten – 3 mars 1866, sida 1

jemvål lÖsnummer körsäljas a 8 öre. — Tiantiuf ——— —— — ——— samt 6—9 e. m. med inlemn ingstid för paketer och anteckning af passagerare intill kl. 7 e. m. Måndagen d. 5 Mars. ernedgen: Snalltag afgar vill Stockholm kl. 6,, f. m. — Blandadt tåg afgar till Stockholm kl. 750 1. 12: Meteorologiska Uppgifter. — le I Vind. j 2 3 — — vaderkk. 3 7 Ej lmikewas. Sene 3 5 1— 8.8 NO. 1 IIalsmulet. — — 70 NO. I laurt. — —10.60 NO. (1 D:o. — —ssssam Neckokrönika. Liten Rimkrönika med anledning af vinterns inäåäg — Bläman på Stora IIamnaatan. — Saltje inom Yyheternas verld. — Förrädiskt lugn. — Göteborgs IlBlAarrsjukhus. — Nya Teatern: O:feus i underjorden. med refl xioner af krön keskiifvaren. — Mindre Teatern: Volautären? med d:.. af d:. — Bort med tallriken! — Tteatrum mundi. — He Bohmans soirk. — Bättre kort!, anksot fran förra söndagen. Säg Wiäktare, hvad lider tiden? Nu ha vi ju vår vinter här Med snö så man kan fastna i den Och is så tjock att dig den bär. Hvad har du nu för Litanian Allt om vår representation, Och dender snygga profetian Om Syndaflod åt vår nation? Ack! Högt utöfver menskofunder Och alla småkräk i vår Nord Styr ensam Han, som mulna stunder I glada byter med ett ord. —————— —l—————j.— Ett Varde! Se hur knoppen sväller, Hur marken kläds i sommarskrud! Ett annat! Blomman bladen fäller. Då är det höst. Hör stormens ljud! Och nu! Så ren som ungmöns sinne. Naturen står i vinterdrägt Och höstens dimomhöljda minne Flyr bort för nordanvindens fläkt. Och klädd i gnistrande demanter Står skogens smärta fur och gran; Hör bjellrors klang från alla kanter, Se hvimlet på den glatta ban! Se furstligt uti dagens timmar Sitt guld strör solen, alltid rik; I natten månen fryntligt glimmar Och speglar sig i frusen vik. Ja, det är vinter! Luft i luckan! Vi, fått hvad vi ha velat ha, Nu bort med oro, qval och suckan. Frisch Wettr in Schweden! tysken sa. Ja, nog ha vi friskt alltid och det med besked ändå! Eller hvad säger ni sjelf som i Onsdags och Thorsdags snurrade af utefter Stora Hamngatan med nordanvinden i hälarne och en nästipp, blå som en engels öga. Men så kom gårdagen, en vinterdag sådan som endast Norden kan bjuda på, och måtte den bjudningen räcka ännu många dagar, det önska vi och deri instämma säkerligen alla vänner af slädföre och skridsko-is. För tidningsskrifvare och nyhetsälskare har den förflutna veckan varit förarglig nog. Ingen post på Gud vet när; hela verlden kan vara i uppror, påfven kan ha ramlat af sin stol, den europeiska sfinxen fått respass af sina trogna undersåter, Bismarck kan ha afförts till Spandau, Drottning Victoria vara omgift och Herman Bjursten en af de aderton — och allt detta utan att vi veta ett knyst derom, ja, d. v. s. det skulle kunna vara så om vi icke lyckligtvis egde telegrasen. Ledsamt är det ändå för nästan alla, utom för en