Göteborgsposten – 3 mars 1866, sida 1

BASTARDEN) Af PAUL SAUNIER. — Ni ären alltför goda, mina herrar. Samtalet afstannade här. Markisinnan bad om tillstånd att få draga sig tillbaka på sina rum. De sammansvurna som så storligen missräknat sig hade ej annat att göra än att spela tärning för att fördrifva tiden till Monsieurs och prinsarnes af Vendöme ankomst, under det de officerare som tillhörde Monsieurs uppvaktning förenade sig med kardinalens för att öfvervaka tillrustningare fill frukosten. Alla de sammansvurna befunno sig i en så brydsam belägenhet att ingen kom att märka grefve de Chalais för virrade utseende. Vicomte de Renauds långa Puylaurens steg långsamt ned i parken. frånvaro oroade honom allvarsamt. Ufter att ha bevittnat den motvilja med hvilken dena unge ofticern inlåtit sig i komplotten, fruktade han ett ögonblick att löjtnanten öfvergifvit dem. Han tänkte tillochmed på att sätta efter honom, men åt hvilket håll skule han väl styra kurs? Också insåg han snart det onyttiga i ett så dunt försök och beslöt sig för att återforena sig med siva vänner.