Göteborgsposten – 2 mars 1866, sida 2

framskymtade det sarkastiska lynne och den fina ironi som voro för henne egendomliga. — I sanning mina herrar, sade hon, hans höghet öfverhopar oss med godhet då han sänder så många tappra ädlingar til oss. Jag vintor mig att svart få se slottsgärden fullsatt af kärror, lastade med lifsmedel. — Era sköna läp ar förlina ett särskildt behag åt allt hvad ni framsäger, svarade grefve de Moret artigt, til.ochmed om det har någon anstrykning af elakhet. Men få vi ej den äran att betyga hr kardinalen vår vördnad? frågade herr de Paylanrens som ej förlorade ur sigte sjelfva ändamålet med deras utflykt. — Icke denna morgon svarade markissinnan med ett smålcende hvars mening blott grefve de Chalais kunde förklara. Min onkel har i natt blifvit kallad att infinna sig hos konungen och är afrest till Fontainebleau. — Sa snart! sade Rochefort med tankfull mine. — Ja, hvad vill ni väl han skall göra! svarade m:me de Comballet. Hans cminens får sofva mindre än man tror. — Hela Frankrike kan intyga hans vaksamhet, yttrade Puylaurens, som fruktade att de Rocheforts anmärkning kunde ingifva kardisialens nicce någon misstanka. — Vardiges ursäkta oss att vi besvärat er denna morgon, återtog grefve de Noret artigt. Hvad oss sjelfva beträffir, kanna vi ej annat än skatta oss lyckliga öfver att ha satt vjuta af ett så älskvärdt sällskap. (Forts.)