Göteborgsposten – 1 mars 1866, sida 2

ket f. d. kronosogen Uasselström, såsom närvarande lifligt styrkte och bekräftade; att E. strängt bevakat H. och icke släppt honom ur sigte förr än han vunnit sitt ändamål att få honom håktad. Hr Tengberg, köpmannaföreningens ombud, framträdde ock till E:s törsvar, hvadan E:s oskuld blef lagd i dagen och hans tgoda namn och rykte befriade trån den skugga, som söktes kastas deröfver. — Målets slutliga behandling uppskjöts på fjorton dagar, då några andra i saken inblandade personer, hvarefter H. erhållit sin dom för försöket, att å talskt låne-reversal tillnarra sig pengar i banken, hvaretter sedermera den med E. skedda transaktionen kommer att lagligen behandlas vid IIasslerörs tingsrätt i Norra Wadsbo. — Hemmansegaren Gustaf Jonsson i Statversås, hos hvilken till talade Holmberg i tre års tid tjenstgjort som slöjdare, har försökt att kullkasta E:s erhållna medgifvande, att få lägga vantarne på H:s lösörebo, genom att försätta honom i konkurstillstånd, ehuru hans fordran icke belöper sig till mer än 80 rdr. Men, den som är först vid qvarnen, den tår först malet. Det har sedan ett år varit påtänkt, att härstädes anlägga en ångqvarn, hvilket är desto behöfligare, som de närmaste qvarnarne intill Töreboda dels äro små och dels sakna vattentillgang. för att kunna gå året om. Derföre har en dylik tanke blifvit väckt och realiserad. En härstädes bosatt byggmästare, vid namn Larsson har, litvad af denna för samhållet nyttiga idd, ändtligen kommit så långt härutinnan, att icke blott aktier för 12,000 rdr blifvit tecknade, utan äfven bolagsstämma blitvit hållen för att närmare bestämma ångqvarnens läge. Meningarno voro mycket delade i denna sak, alldenstund det enskilta intresset sökte göra sig gällande. Emellertid stannade man efter en längre diskussion vid det beslutet, att ångqvarnen skulle byggas på den jord, som tillhör Pehr Johansson i Dalön, och hvilken ovilkorligt är den mest passande, såsom belägen emellan kanalen och jernvägen.