Göteborgsposten – 1 mars 1866, sida 1

hvarföre frågar ni mig om alla dessa detaljer? Vill ni ha reda på hans slägttafla? — Nej, det är af ren nyfikenhet, hade Renaud svarat i tankspridd ton, hvarefter han återfallit i sitt drömmeri. Han hade till en början hoppats att slumpen skulle ställa honom i förbindelse med markisen, utan att hun behöfde gå och söka honom; men detta hopp hade ej realiserats. Alltid intagen af de misstankar han fattat, gjorde Renaud en kraftig ansträngning och beslöt infinna sig i markisens hotell. IIan iufördes der genast då han sagt sitt namn. — Nå ändtligen är ni här utropade markisen. Vet ni att jag ej mer hoppades få se er, och om ej den fördömda febern varit som qvarhåller mig här sedan fjorton dagar, skulle jag ha gått och gjort er ett besök. Nå sig mig på hvad fot ni står med herr de ValencE? — Vet ni ej det? — IIuru skulle jag kunna veta det? Grefven har varit kallsinnig mot mig ända sedan den dag då jag slog upp förlofningen; jag har derföro ej ätersett honom. Hvad er beträffar så är det första gåugen ni gör mig den — Ursäkta mig, herr markis, afbröt Renaud. Jag hade bort börja med att tackat er för det oegennyttiga steg som ni varit god att taga, ehuru jag icke känner motiverna. — Det är ju en barnslighet, och saken har ingen