Göteborgsposten – 23 februari 1866, sida 1

Presteståndet hade en särdeles rolig stund medan d:r Runsten uppläste ett längre anförande, hållet i hans fullkomligt egendomliga stil och riktadt mot den kungliga propositionen om anslag till Posttidningen. Doktorn polemiserade egentligen — tycktes det — mot den numera plötsligt celeber blisne kakelugnsmakaren Pettersson i borgarståndet. Doktorn löremenade, att om meningen vore att Posttidningen inom landet skulle sprida ett högre ljus, så blef det blott artificielt ur kakelugnsluckorna, och genom den värma, som genom samma tidning skulle åstadkommas, befarade han skulle blitva klent bestäldt, emedan rörledningarne lätteligen blefvo fyllda af aska och sot. Men ett argument framkastade doktorn mot förslaget, hvilket ådrog sig uppmärksamhet, eller åt hvilket kollegerna åtminstone hvarken skrattade eller ryckte på axlarne. Han antydde nemligen att om tidningen blef ministeriell, hvilket den naturligtvis måste blifva äfven i den nya skepnaden, så följer deraf att då en ministerförändring inträffade (och med den nya riksdagsordningen antog han en sådan förändring böra inträffa hvar fjortonde dag eller så omkring) — måste äfven Posttidningens re