Göteborgsposten – 20 februari 1866, sida 1

BASTARDEN) Af PAUL SAUNIER. — Ja. Er bror ensam fortfor att flitigt besöka min fars slott, ända tilldess han fann sig nödsakad att fara och förena sig med armåen samt konungen, hvilken för honom hyste stor tillgifvenhet. — Iro månader derefter var han död! suckade grefven. — Ja, men några månader förrän han dog, afled äfven Jeanne efter en våldsam sjukdom hvars natur ingen läkare kunde bestämma, yttrade markisen långsamt. Det är nu tjugofem år sedan dess! En djup dysterhet bemäktigade sig de båda ädlingarne, i samma mån det förflutnas bittra minnen framkallades. De bibehöllo under en stund en smärtsam tystnad. — Ahl! utbrast grefven i det han hastigt reste sig liksom för att förjaga dessa sorgliga tankar, hvarföre ha vi framkallat dessa smärtsamma tilldragelser för vånt minne? — Hvarföre? frågade herr de Tourville lifligt. Ni har då ej förstått? — Nej, svarade grefven, denna gång på fullt allvar. — Det är omöjligt! — Jag svär det!