Göteborgsposten – 17 februari 1866, sida 2

den hel. Nattvarden i Malmo Citadellgär 1857. Undsluppen straffet, återfoll zhan snart i brott och stal både för andra och tredje gången. Efter all anledning är det ej sista gången, som han nu varit i konflikt med lagen. Hans yngre, nu tilltalade broder Johan August är född 1849 och har således i god tid börjat sin karrier. Med skäl torde man af honom kunna vänta mycket. Till samma dag hade bondesonen Lars Joban Nicklasson i Häftebäck blifvit inkallad. Angifven för att hafva slagit och med knif sårat Carl Corneliusson i Stora Årekärr och för att hafva med knif skurit Erik Magnus Pettersson i Björkedal, infann sig Lars Johan Niklasson och förnekade helt och hållet angifve serna. Begge målsägarne voro dock äfven närvarande och visade med rätt allvarliga märken, att de haft skäl till sin angifvelse. Den ena hade på ena kindbenet tydliga tecken till ett nyläkt sår och den andre ett långt märke från munnen och uppåt kindbenet och ett ärr i nacken, efter hvad som kunde synas, snarare af ett hugg än af skåra. Flera vittnen hördes och åklagaren yrkade, att den tilltalade skulle häktas, enär han vore en för allmänna säkerheten vådlig person; men rätten fann icke skäligt att inmana svaranden i häkte. Målet uppsköts till nästa ting. Från Stockholm. Genom af Stockholms rådhusrätt sistl. Onsdag afkunnadt utslag uti ransakningsmålet angående häktade viktualichandl. C. Th. Höglund, tilltalad såsom misstänkt för delaktighet i den uti egendomen n:o 31 vid Pihlgatan å Södermalm d. 27 nåstl. December yppade mordbrandsanläggning. blef Höglund från ätalet frikänd, i brist af mot honom förekommande laga bevisning. På grund häraf skulle Höglund ur häktet frigifvas. Under det att rådstufvurätten förehade målet anmälde sig en person hafva några upplysningar att meddela om den äldre Höglunds försvinnande samt blef med anledning deraf förekallad och uppgaf sig vara skomakaremästaren Carl Cederbom. Han berättade, att han samma afton Höglund försvunnit från sitt hem, kl. mellan 8 och 9, befunnit sig inne å en restauration vid Tjärhofsgatan, då Höglund den äldre dit inkommit. Han hade varit likblek och sett så förstörd ocn besynnerlig ut, att Cederbom deraf föranledts att fråga: IIvad i Herrans namn går åt dig? Dertill hade Höglund genmält: 4JO, i dag ville de djeflarne sluka mig, men det skall ej lyckas dem. Höglund hade derefter bjudit Cederbom på ett glas punsch, dervid yttrande: Kom och drick ett glas med mig; det är kanske det sista glaset jag sricker! Cederbom hade förvånats öfver Höglunds besynnerliga beteende, så ovanligt mot hans annars ständigt lugna sätt, och ytterligare frågat honom 4om han tänkte dö så snart? Ja, det kan hända! hade Höglund gifvit till svar. Efter en stunds sam: manvaro hade Höglund, hvilken i sällskap haft er ung, bättre klädd mansperson, hvilken Cederbom e. kände, aflägsnat sig, och hade ett par andra i restau: rationsrummet innevarande personer efter hans bort gång till Cederbom yttrat sin förvåning öfver Hög lunds konstiga beteende och virriga ntseende, hvil: ket de tillskresvo att han hade druckit för myc: ket. Dagen elter hade Cederbom, som sändt buc hem till Höglund, för att höra huru det var mec honom, erfarit, att han ej om natten vistats i hem met. Någon vidare upplysning kunde Cederbom e meddela. ——LW — —