Göteborgsposten – 17 februari 1866, sida 1

A Rya Teatern uppfördes i Tisdags på mill Hollands recett in Ondes andel. Att mycket af denna sångpjes fina pointer, både i musiken och texten, gick förloradt, måste i första rummet tillskrifvas att den var långtitrån tillräckligt inötvad, hvilket gjorde att den underjordiska rösten under hela aftonen mer än vanligt, och det vill sannerligen säga ganska mycket, deltog i dialogen. Detta skedde till stor skada för den ovanligt underhållande och qvicka libretton, hvars många knalleffekter, sådana som Scribe förstod att anordna dem, nästan oanmärkta passerade. Så vilja vi till exempel påpeka hurusom det var nästan omöjligt att förstå att Carlo Broschi i slutet af andra akten befann sig i någon fara, ithy att såväl storinqvisitorn som hela hans anhang stilla och beskedligt höllo sig i fonden i stället för att, som texten uttryckligen säger, omringa och söka släpa bort honom. Derigenom förlorade också slutscenen, då Carlo med sin vackra romans lockar ut den fjoskige konun