Göteborgsposten – 16 februari 1866, sida 1

BASTARDEN) Af PAUL SAUNIER. — Utan vördnad för min drägt och min karakter, rusade skurkarne på mig och jag föll. Det var i denna stund försynen skickade er till min hjelp. — Ja det var era nödrop som vägledde mig, inföll Reuaud leende. Men tror ni er vara i stånd att återvända till Paris? Eller kanhända ni föredrar att jag lemnar er qvar? ... — Här? utbrast Boisrobert med kraft. Jeg skulle hellre vilja fara ända till Rom än stanna här ett enda ögonblick längre. — Kom då med mig, jag skall hålla er sällskap. — Ah! ni återvänder sålunda? sade Boisrobert förnöjd. Jag följer er, herr baron. Låtom oss bege oss i väg! Boisrobert betalte sin räkning, äfvensom böndernas, hvilket han dock fann hårdt; derefter gick han ut och såg att Renaud redan satte sig i sadeln. Abbån ville göra detsamma men han var så mörbultad af de slag han fått, att han ej skulle ha lyckats om ej Michel och värden hissat upp honom på mulåsnan. Oaktadt den obestridliga tjenst Renaud gjort Boisro7) Forts. fr. N:o 38.