Göteborgsposten – 13 februari 1866, sida 1

Jr fl Me 4e 2— ———— att den svenska frihandelns vagga, Göteborg, skulle kunna ingå till K. M:t med ansökan om en dylik beskattning. Det skulle medföra stora vådor för en handelsstad att göra sin framtid beroende af sådana förmåner. Tal, trodde ej att bruksegarne kunde vara belåtna med den föreslagna taxan. Notarien Philipsson hade i stadsfullmäktige yttrat, att hr Ekmans och talarens förslag skulle kunna sammanjemkas på det sätt, att staden öfverlemnade åt ett bolag att hålla jernväg, sjelf bekostande tjenstemän o. s. v. Tal. kunde ej gå in härpå. Ett bolag skulle framkalla monopol. Det är, slutade tal., blott på den fria täflans fält som industrien kan trifvas; der trampas monopolerna ned af lätta men täta fjät, och det skulle vara underligt om detta fall skulle göra ett undantag. Hr Hedlund fann det vara otvifvelaktigt, att hr Dicksons åsigt till principen vore riktig, och derföre måste mycket kraftiga praktiska skäl anföras för att här ej handla principenligt. Sädane skäl hade tal. ej funnit framställda. Det hade blifvit yttradt att samma fördelar som åt jernrörelsen borde beredas äfven annan handel. Om kommunen uppförde t. ex. spanmålsmagasiner, så vore det väl orimligt att förbehålla sig monopol på dessa, att tillsätta tjensteman för magasinet, att bestämma det äfven spanmål som ej förvarades i magasinet skulle beläggas med afgift o. s. v. Detta vore en falsk ståndpunkt. Kajer, duc dAlber, kranar o. 8 v. måste anläggas af staden, enär enskilda och bolag ej kunna företaga sådana arbeten. Hvad vore risken om man läte jernaffären bli ett lika privat företag som t. ex. trävaruaffären, för hvilken upplagsplatser anskaffas och arbetet ombesörjes af affärsmännen sjelfva. Det är svårt att fatta huru jernet kan medföra så exceptionella förbållanden. Jernet kräfver mindre plats för upplag, medför mindre vådor, och ändock florerar träaffären som ej ujuter några fördelar. — Det är visst en sördel att ega en allmän våg för jerneffekten, men det är obilligt att den som ej begagnar den skall betala, och rättskänslan reser sig deremot. — Den lilla afgiften väger väl ej mycket, men då man hoppas att jernet skall kunna forslas på jernväg för ett öre pr mil och centner, så gör ett öres afgift här att gränslinien för den del af Vermland, som, då nordvestra stambanan blir färdig, skall finna det fördelaktigare att sända sitt jern till Göteborg än till Kristiania, flyttas en mil längre åt öster, bör hvarje öre hvarmed jernet i Göteborg belastas, d. v. s. det territorium som sänder sitt jern till Göteborg minskas för hvarje öre som här pålägges jernet. — Det hade blifvit taladt om att man med ömhet borde omfatta jernhandteringen, men denna ömhet är den gamla protektionistiska satsen och påminner om apans ömhet, då hon klämmer ihjel sina ungar. — Om enskilda anlade uppagsplatser, skulle konkurrens dememellan uppstå och detta kunde blott lända till båtnad för trafikanterna; något monopol behöfde ej befaras. — Tal. trodde, att belåning skulle kunna beviljas äfven på jern som låge å privatupplag. Sådant vore möjligt både för jern och spanmål, då det ligger under allmänt lås. För spanmål ligger dock en fara deri att den lättare förstöres. — Tal. ville derföre ej ha sagdt, att Göteborg ej kunde finna med sin fördel forenligt att t. v. hålla våg; det är blott skyldigheten, monopolet staden bör göra sig qvitt, sedan blir det ny fråga om ämpligaste sättet att använda jernvågen. Det är principvidrigt att en kommun skall göra en affär till en kommunalangelagenhet och hålla för densamma uflönade tjenstemän. Hr J. J. Ekman. Beredningen hade haft svårt utt medla emellan de olika anspråken, Den beslutade att söka åstadkomma en rättvisare fördelning af afgifterna. Det var ej dessas höga belopp som klan)rats, utan det förhållandet att en och annan afgift yngt för mycket på vissa artiklar. Detta hade utjemnats, hvarjemte en enklare beräkning införts. — Staden hade fått jernvägen som en rättighet och at lensamma tagit stora inkomster. Det vore ej Götehorg rätt värdigt, att, då förhållandena förändrats och fördelar ej mera skördas af jernvågen, söka bli den dvitt. Staden borde dock ej lida någon förlust på lensamma. — Staden hade ej gjort annat än anvisat lokal för jernvågen; byggnaderna hade genom amorering blifvit de trafikerandes egendom. — De kalkyler hr O. Dickson uppgjort öfver jernvågens värde äfvensom kostnaderna för dess underhåll vore i åtkilligt för höga. — Bland de fördelar, som jernrörelsen har at vågen, är den med upplag derstädes följande belåningsrätten. Denna kunna ej jernvågsegarne vara skyldiga att afstå, då den ej vinnes på någon annans bekostnad. Upplåtelsen af en plats der jerneffekter kunna förvaras koncentrerade, är den enda förmån som staden beviljat jernhandeln. Dylika koncentreade upplagsplatser borde finnas för andra artiklar, såsom trävaror, spanmål Åe:; men om de ej finnas, så ir det väl ej skäl att fråntaga jernet denna fördel. — Beträffande den omständigheten, att inkomsterna i betäckt utgifterna, så är detta just något som beedningen sökt afhjelya. Bruksegarne ha gjort invändning mot afgifterna. och tal. visste ej hvad allvar de haft dermed. Trodde dock att deras ansökan ventligen gällt nedsättning af tackjernsafgifterna.