Göteborgsposten – 10 februari 1866, sida 2

nämnde afseende vinna upplysning, och efter dettas; slut? erhöll underlöjtnanten tillsägelse att i den närbelägna högvakten, der officerarnes ordresrum ligga, afvakta resultatet. Af den sålunda verkställda undersökningen fann jag att underlöjtnant Muhl felat, dels mot K. Maj:ts nåd. förordning den 29 Mars 1859 angående förmanskap och extra judiciell bestraffningsrätt, hvarest, uti 6 8, 2 mom. lit. i såsom ordningsmål upptages då officer eller underofficer underlåter att i stadgad ordning göra anmälan om stället, der han under åtnjutande af tjenstledighet sig uppehåller, samt om de förhållanden i öfrigt honom åligger att rapportera-k; dels ock mot föreskriften i Kongl. Maj:ts nåd. tjenstgörings-reglemente för Pess arme, 1:a delen, 154 8 och 6 mom., hvarest stadgas angående skyldigheten att uppgifva adress. Till förklaring af eller ursäkt för dessa begångna fel har underlöjtnant Muhl icke kunnat förebära annat än tillåtelsen af hr landtmarskalken att lemna riksdagsorten. Det är således uppenbart att han missbrukat sin riksdagsmannarätt för att under dess förmenta skydd undandraga sig åligganden, hvilka icke i ringaste afseende lade band på eller inskränkte det fria utöfvandet af hans riksdagsmannakall. Jag har icke bestridt underlöjtnant Muhl rättigheten att, så länge riksdagspolletten af honom innehafves, vistas utom riksdagsorten, ehuru jag anser en sådan rättighet, genomförd till dess yttersta konseqvenser, leda till missbruk och icko öfverensstämma med grundlagarnes hvarken bokstaf eller anda; men hvad jag bestrider, det är en sådan rättighets begagnande med åsidosättande af dervid fogade skyldigheter. Genom det anförda, tror jag mig hafva visat, det jag egde laga skäl att ådömma under-löjtnant Muhl någon lindrigare extra judiciell bestraffning, motsvarande de begångna felen, och jag öfvergår nu till berättelsen om förloppet vid sjelfva arresteringen. Sedan underlöjtnant Muhlaflägsnat sig från chefskansliet, infann sig der divisions-chefen, öfverstelöjtn. m. m. Mörner, som erhöll befallning att å mina vägnar ädöma underlöjtnant Muhl 8 dagars arrest utan bevakning och utan tjenstgöringsskyldighet, derföre att bemälte underlöjtnant missbrukat sin riksdagsmannarätt i så måtto, att han vistats i Halland utan att hafva derom gjort anmälan och utan att hafva uppgifvit sin adress. Tillika erhöll divisionschefen min tillsägelse att, derest underlöjtnant Muhl anmälde att han utan uppskof ville begagna sig af sin rätt som riksdagsman, så skulle straffet icke få sättas i verkställighet, utan dermed äfvensom att jag i alla händelser afvaktade divisionschefens rapport härom. Efter någon stund återkom bemälde hr divisionschef till chefs-kansliet och anmälde: Calt underlöjt nant Muhl önskade genast få undergå den åla arrresten, heldre än att vänta derpå till dess län återkommit från riksdagen. — En sådan begäran ansåg jag mig icke hafva rätt att afslå, hvarför underlöjtnant Muhls arrest tog sin början. Genom någon missuppfattning af det bestämda straffet, skärptes detsamma med förbud att emottaga besök, hvilken missuppfattning likväl, då jag dagen derpå erhöll kunskap derom, genast genom divisions-chefens försorg rättades. Sedan underlöjtnant Muhl varit tvenne dagar i arrest, aflät han till mig en skrifvelse med anhållan om afbrott i arreststraffet, till dess hans riksdagsmannarätt upphört. Härtill kunde jag icke lemna bifall, dels emedan lag stadgar, attett påbörjadt straff icke får afbrytas, och dels derföre att underlöjtnant Muhl, enligt den anmälan jag emottagit, sjelf begärt att genast få undergå de ådömda åtta dagarnes arrest, och att straffet endast på denna grund tagit sin början före riksdagens slut. Då det ligger i tidens anda ett bemödande att lossa på disciplinens band och rubba den fasthet, som utgör ett hufvudsakligt vilkor för en armes styrka, ett regementes duglighet, så har jag så mycket mer funnit mig af min pligt manad att vid detta tillfälle, likasom vid alla andra, icke blunda för ett begånget sjelfsvåld, som beklagligen icke saknat sin uppmuntran; och härmed har jag den åran att till rikets ständers hr justitiesombudsman öfverlemna denna min nu afgifna förklaring samt återställa de remitterade handlingarne. Göteborg den 5 Februari 1866. Ch. Berg, Öfverste och ehef för Kongl. Göta Artillerirooamanfa