Göteborgsposten – 8 februari 1866, sida 2

Madeleine trodde att en olycka händt honom. Hon uppväckte Brigitte och Michel med höga rop. — Tyst! befallde Pierre, och meddelade henne den besynnerliga händelsen. — Men hvad skola vi göra med den sårade? frågade hon förfärad. — Ån, hustru, du blir ängslig för bra litet. Du skall ge den sårade Brigittas säng i rummet bredvid vårt eget. — oOch hvar skall Brigitta ligga? — Hos dig. — Och du? — Hos Michel. — Det är sannt! utbrast Madeleine och slog sig för pannan. Hon tillredde skyndsamt Brigittes säng, medan Pierre Trochu och Michel buro den sårade in i huset. Trädgårdsdrängen, som låg i ladan, fortfor att sofva som en sten och hade intet hört. Michel ville väcka honom. — Låt bli det! yttrade Pierre. Jag är säker på att den sårade är en adelsman; men jag vet ej hvem han är eller hvem som satt honom i detta tillstånd. Men vi, fattigt folk, böra ej skaffa oss fiender. Jag vill derföre att denne okändes vistelse hos oss blir en hemlighet tills jag hunnit skaffa några underrättelser om honom. I förstån mig? En hvar svarade jakande.