Göteborgsposten – 7 februari 1866, sida 1

herre X. gaf den ofvannämnde middagen, och den han såsom ungkarl ensam bebor, består af 23 rum. Den egentliga praktvåningen utgöres af 17 rum, alla med solid lyx möblerade och försedda med dyrbara taflor, vaser och konstsaker, af hvilka många äro presenter från den kungliga familjen, med hvilken friherre X., på grund at sin mångåriga och ofta pröfvade tillgifvenhet, är nära förbunden. Jag hade bort säga, att blott de 16 rummen äro försedda med dyrbara möbler, ty de som befinnas i det sjuttonde, ett litet kabinett, ha endast värde tör egaren sjelf. De bestå af en sofla, ett litet skrikbord, en skrifstol, ett litet bokskäp och fyra fåtöljer, alla helt anspråkslöst perlfärgade. Men dessa möbler ha sin egen historia och jag tror mig ej bryta mot grannlagenheten, då jag omtalar den. Då baron X. såsom yngling blef kornett vid Litgardet ull häst voro hans tillgångar ytterst knappa, ty han hade ingen enskild förmögenhet. Han måste hyra ett litet rum med möbler och lefva ytterst indraget. Men för sina små besparingar köpte han längre tram först det lilla skrifbordet, sedan soffan, så stolarne och sist bokskåpet, alla för bästa möjliga pris — i klädstånd, der de såsom urmodiga (det är stor skilnad mellan urmodigt och gammalmodigt i möhelväg) etter många uppvisningar och flyttningar till och från auktionskammaren hamnat. Utrustad med ett briljant affärshufvud, stort ordningssinne och en okuflig energi förvärfvade han sig efter hand ett allt mera växande förtroende och har genom lika väl uttänkta som lyckligt utförda spekulationer samlat en högst betydlig förmögenhet, som han, till en del åtminstone, nedlagt i landtegendomar, hvilka med stor omsorg skötas och gifva en ganska god afkastning. Men de der perlfärgade möblerna har han alltjemnt behållit, och jag tror nästan att dessa förskaffat honom större glädje än hela hans öfriga ytterst dyrbara möblemang. På tal om den gamla aristokratiens palatser, vill jag nämna några ord om det grefliga Fersenska, som nyligen öfvergått i ofrälse händer. Det omtattar ett helt qvarter. IIufvudbyggnaden, ett massivt trevåningars stenhus, ligger i midten på en hög terrass och med utsigt ät Slottet, Skeppsbron, den stora hamnbassinen som Saltsjön bildar och Skeppsholmen. Uela hufvudbyggnaden har varit omgitven af lägre, utåt de fyra öppna platserna uppförda byggnader, alla afsedda för ekonomien, för den talrika betjeningen och ekipagerna, som de gamla familjerna förr ansägo oskiljaktiga från sin samhällsställning. Genom två massiva ekportar kommer man in på en stor sandad borggård, i hvars fond hufvudbyggnaden ligger. När dessa portar stängas, egaren, eller palatsets innevånare, skiljda trån hufvudstadens buller och alla nyfikna olickar. Under den med höga träd bevuxna errassen åt Blasieholmshamnen är ett litet vå våningars stenhus uppfördt, ursprungligen utsedt för kamreren, som styrde för hela skonomien. En särskild flygelbyggnad har varit använd till bostäder åt Fersenska familens åldriga tjenare. Sedan excellensen Fersens enka afled för 17 å 18 år sedan, har ngen at familjen bebott hutvudbyggningen; len har begagnats at åtskilliga ministrar för urikes hof och bebos nu af ryske ministern. tummen äro ofantligt stora, flera af dem försedda med väggfasta venetianska speglar och syllenläders-tapeter, andra beklädda med ostndiskt silkedamast. Invid Blasieholmstorget uppfördes för några år sedan af grefve Aug. syldenstolpe, gift med den sista af Fersenska damnet, ett vackert tre våningars stenhus, rwaraf grefven och dess familj endast bebotti edra botten och första våningen.