Göteborgsposten – 7 februari 1866, sida 1

BASTARDEN) Af PAUL SAUNIER. Gaston som kände en häftigare vrede än han vågade låta förstå var högeligen beredvillig att underlätta de hämndplaner som hotade kardinalen. Med den fyndighet som var henne egen, drog hertiginnan fördel af omständigheterna och började med att försäkra sig om Monsieurs medverkan. Renands plötsliga försvinnande, som hon framställde för Gaston såsom cen följd af det förföljelsesystem, som börjats mot hans omgifning och som ett nytt af kardinalen visadt trots och förakt för hvad som låge Gaston om hjertat, bidrog ej obetydligt att bestämma honom för hennes planer. Han samtyckte att sätta sig i spetsen för komplotten. Men hertiginnan de Chevreuse kände för väl hertigens af Orleans obeslutsamhet för att våga anförtro sig åt honom då det var fråga om handling. Hon ville ha en energisk man att disponera öfver, en man som vid hofvet innehade en lysande ställning, och denne man fann hon äfven lyckligtvis: det var grefve de Chalais. Grefven var ända till dårskap förälskad i hertiginnan. Men kärleken är en hjertats dårskap som gör oss miktiga på en gång till de största bragder och de största inkonseAAA