Göteborgsposten – 6 februari 1866, sida 1

BASTARDEN) Af PAUL SAUNIER. Han var emellertid så angelägen om detta resultat, att han gerna skulle velat ingå ett nytt giftermål, om tillfälle dertill erbjudit sig. Men han var lättjefull och ville ej gifva sig mödan att söka. Han var tillräckligt fåfäng, för att heldre ha velat se sitt namn för alltid förgås än inympas på någon telning af borgerskapet eller af färsk adel. Han var dessutom svag för ungkarlslifvet. Alla dessa förenade skäl hindrade realisationen af hans önskningar. Han förblef ogift, lefde storartadt och lättsinnigt och bibehöll alltid midt under sina galanterier den föresats, att adoptera såsom sin son den förste gosse hans äfventyr erbjöde honom. Men härvidlag var han lika litet lycklig, och vid den närvarande tidpunkten var han alltjemt enkling utan annan förändring, än att han var några år äldre, hade en hel del hår mindre i behåll, ett kallt hjerta och rheumatiska lidanden. I All hans äregirighet, all hans fåfänga koncentrerade sig således hos Blanche. Man skall således, efter detta ofullständiga utkast till hans personlighet, lätt kunna föreställa sig huru sårad han blef, då han insåg möjligheten af o) Forta. fr Nin 90