Göteborgsposten – 6 februari 1866, sida 1

— ————— — tstilldragelser, hvilka kunna bli af stor vigt för händelsernas gestaltning i Norden och Synas böra omsider förflytta norra Europa ifrån den tröghetens och afvaktandets ståndpunkt, som det nu en tid intagit, till handlingens och afgörandets. Af de underrättelser, som nu ingå från Preussen, kan en soch hvar finna, att detta lands regering ändtligen anser tidpunkten vara inne och tillfället gynnsamt, att taga ett afgörande steg i fråga om Slesvigs och Holsteins öde. Det bör icke vara svårt att kunna uträkna, att detta Preussens plötsliga sramträdande härleder sig af den olyckliga mexicanska trågan, hvilken det anser förlama Frankrikes kraft och vilja att uppträda i de europeiska frågorna till förmån för de undertryckta nationaliteterna. Hr Biamarck räknar på att kunna framtvinga en fait accompli efter Preussens önskan i hertigdömena, hysande den förhoppning, att inför en sådan skall Frankrike, som af den mexicanska förvecklingen hindrats från att förekomma den, böja sig. Troligt är äfven, att den preussiske premierministern vetat betinga sig Rysslynds tysta medgifvande, Vårt gårdagstelegram angaf, att Bismarck inom Preussens deputeradekammare öppet förklarat, det preussiska regeringen ville lösa frågan om hertigdömena sålunda, att dessa skulle förenas med Preussen genom personalunion. Såsom läsaren finner af dagens telegram, har nämnda regering redan skridit till utförandet af denna plan. Detta senare telegram angifver nemligen, att från Preussiska konungens kabinett utfärdats en proklamation till befolkningen i hertigdömena, hvari den uppmanas antaga personalunionen, hvaremot Preussen å sin sida förbinder sig att upprätthålla och häfda hertigdömenas af ålder innehafda institutioner, rättigheter, egna embetsoch tjenstemän, arme, finanser m. m. Det är bekant, att de europeiska makterna hittills endast erkänt de båda tyska stormakternas innehafvande af hertigdömena såsom provisoriskt och dermed förbehållit sig rätt till inblandning, då man skulle vilja skrida från detta provisorium till en definitiv lösning af frågan. Om vi icke äro illa underrättade, har Sveriges-Norges regering blott nöjt sig med att nedlägga formlig protest mot hvarje lösning, som icke låter den danska nationaliteten i Slesvig erhålla den rätt henne tillkommer — hvilken protest således itven omfattar det närvarande tillståndet i Slesvig, der den danska nationaliteten lider under ett förhatligt och outhärdligt tryck. Med afseende på Holstein skall vårt kabiett deremot icke ha på något sätt utlåit sig. Då, som sagdt, Preussen nu vill och, efer hvad det synes, redan börjat lemna denna )rovisoriska ståndpunkt, skola de europeiska nakterna icke kunna låta saken passera obenarkt. Dess vigt tör hela Norden krätver, (tt var regering framför hvarje annan bör ej llenatt skänka den uppmärksamhet, utan äten utträda ur sin afvaktande ställning och aga initiativet med att begära vestmakternas nblandning. Efter alla vår regerings föregånde uttalanden i frågan innehar hon till denamma den ställning, att ett försummande nu t denna hennes pligt skulle vittna om moraisk svaghet. Om vår utrikesminister än icke behöfver esvara vid riksdagen gjorda interpellationer atseende på den utrikes politiken, synes oss iksdagen likväl böra på ett eller annat sätt ita det komma till regeringens kunskap, att en noga följer händelserna söder om Kongeån, ch anhålla, att regeringen måtte häfda de föreade rikenas säkerhet och ära.