Göteborgsposten – 6 februari 1866, sida 1

I emellan kärleken och gastronomien. Liksom cn gom, hvilken blifvit ledsen vid alla ett raffineradt köks läckerheter kan atnöja sig med relativt mindre delikata rätter -— så kan äfven en person som varit med i alla slags galanta äfventyr finna ett förut obekant behag och en ocmotståndlig lockelse hos en ung flicka som är obekant med alla koketteriets konster. Markis de Tourvilla kunde således icke se Blanche utan att röras af hennes nuiva tafatthet, utan att smale åt rennes naiva förvaning vid nsynen al allt det nya som mötte hennes blick. Dessa egenheter hos henne gjorde på markisen ett intryck mot hvilket han ej ens sökte försvara sig. Han var ej mera vid den åldern att han med storm kunde taga ett adertonarigt hjerta. Detta var han iätven nog klok att inse, och han använde derföre mindre romaneska medel, hvilka a andra sidan dock voro mera säkra underhandlingar och diplomata. Han gjorde saledes ett officielt besök hos M. de valencc och förklarade, att han, betagen af grefvens dotter, gjorde ansprack på lyckan att erhålla hennes band. M. de valenca förklarade att hon var myckot hedrad af ett dylikt anbud, att han skulle örverviiga detsamma, att han ville tala med Blwrche och att han hoppades erhålla hennes bifall. I detta svar framstod ett ord särdeles betydelsefullt. Grefsen hoppades att erhålla hennes bifall, d. v. s. att han icke blott önskade detta giftermål, utan äfven skulle veta att i händelse at behof tvinga Blanche att ingå derpå.