Göteborgsposten – 5 februari 1866, sida 2

veckling skulle uppstå mellan England och Nordamerika, skulle derför knappast hela den britiska makten vara i stånd att hålla Irland under engelskt herravälde. Till det genom dessa betraktelsers allt större utbredning inom den engelska pressen inträdda omslag finnes äfven stor anledning, alldenstund irländarnes ansedda ledare, hvilka törut undvikit all förbindelse med Fenierna, nu erkänna sig hylla grundsatser, som stå Feniernas mycket nära, och dela dessas förhoppningar om Irlands fullständiga lösryckande från England med Förenta Staternas bistånd. Detta omslag har nyligen trädt i dagen vid ett möte, som den nationala irländska föreningen för något mer än en vecka sedan höll i Dublin (denna förening bör vida skiljas från Feniernas brödraskap) och hvilket bevistades af en del katolska prester, parlamentsmedlemmar och andra ansedda personer. Dubblins alderman, mr Dillon, hvilken förut var medlem af underhuset, höll vid detta tillfälle under starkt bifall ett tal, hvari han bl. a. yttrade: ÅJag är viss om, att jag uttalar allas öfvertygelse, då jag påstår, att vi gå till mötes en tid, som är rik på stora faror och förvecklingar, men jemväl — jag drager ej i betänkande att tillägga det — på stora och lyckliga förändringar. Jag litar på, att vi skola visa oss värdiga förhållandena. Man må på intet sätt tro, att jag öfverskattar betydelsen och utsträckningen af det förbund, som ingåtts mellan Förenta Staterna och vårt sköna fädernesland, för att kullkasta Storbritanniens regering i Irland. Denna rörelse kan blott vara en skugga, men en skugga, som en stor och mäktig handling kastar framför sig. Tio millioner menniskor med irländskt blod i ådrorna nära och upphetsa Amerikas hat mot England, medan der hos den irländska befolkningen, åtminstone i tre grefskaper utaf fyra, råder en djup och öfverallt utbredd ovilja mot England. Orsaken till detta hat är ej avär att uppvisa. Lagarne utplundra och ruinera folket, och folket afskyr ooh trotsar dessa lagar. Huru skulle det också kunna vara annorlunda? Hvad mig angår, vill jag inskränka mig till att förklara, att sådana lagar icke böra aktas och att de, som på laglig väg utföra skändliga handlingar, äro de största fiender till Irlands lagar, fred och välgång?. Tal. anmärkte äfven, att fängelserna snart icke skulle vara tillräckliga att rymma fångarne. Och enligt de berättelser, som ingå från Irland, vill det verkligen synas som att de der pågående häktningarne börja bli verkligt betänkliga, på samma gång som allt större vapenförråder komma i polisens händer. Man har kommit på spår, att fångvaktarne öfver nästan hela Irland äro bestuckna. En kungörelse har utfärdats i Dublin, hvilken höjer belöningen för den eller dem, som lyckas gripa Stephens, hvilken man envisas med att tro ännu befinna sig iden irländska hufvudstaden. En summa af 1,000 pund utsästes till den, som kan gifva någon upplysning, den der leder till gripande af nämnde Stephens, och ytterligare 1,000 pund till den som griper honom. I Dublin skall uppehålla sig en massa löst folk, som går utan synbarlig sysselsättning, men har sina papper i vederbörlig ordning och goda kassor, hvilka de likväl icke förslösa på krogar eller andra offentliga ställen. De äro antagligen teniska soldater och officerare. Till New-York ha anländt från Irland tolf f. d. officerare vid nordarmeen, hvilka nödgats resa tillbaka af fruktan för att bli arresterade. Medan sålunda den politiska himlen börjar öfvertäckas för England mer och mer med moln, hotas Frankrike med en ny förveckling, som kan komma att vålla det en del obehag, om kejsar Napoleon icke, heldre än att med Spanien indragas i krångel med de sydamerikanska republikerna, desavouerar sin minister i Lima. Saken är denna: Trenne ministrar i den nyligen fördrifne peruanske presidenten Pezets regering togo sin tillflykt till franska beskickningens hotell, funno der skydd och ha nu i månader stämplat, för att åter få sitt parti fram. Den peruanska regeringen vill anställa process emot dem, men de gömma sig bakom den franske gesandten, för att icke synas och likväl stanna qvar i Lima. Nu har utrikesministern i Peru officielt fordrat deras utlemnande, men den franske gesandten vägrat efterkomma uppmaningen Ställmingen är kritisk såledeg