Göteborgsposten – 3 februari 1866, sida 3

nom antydda åtgärder endast äro af administrativ natur och alldeles icke synes mig bilda en af de exceptionela afvikelser, hvilka stundom kunde bemyndiga en regering, att blanda sig i ett grannlands inre angelågenheter. Hvarje stat anordnar efter eget godtycke sitt områdes öppnande för svarta eller hvita invandrare, liksom vilkoren för sin jords kolonisering. Dessa vilkor hafva uppenbarligen sin tillämpning endast på sådana personer, hvilka frivilligt underkasta sig desamma. Likaså har mexicanska regeringen endast begagnat en henne obestridligen tillkommande rätt, då hon förklarar, att i hennes ögon det borgerliga kriget på hennes område icke längre består, och då hon dermed upphörde, att tillerkänna de kringirrande banden rätt af krigförande, så kunde hon öfver dem fälla de stränga straff som man i alla länder använder för röfveriets undertryckande. Men ännu mindre kunde hon, enligt min åsigt, interpelleras för en handling, hvilken gifver den eller den familjen en viss rang inom staten. I intet fall öfverskrider vidden af dessa åtgärder Mexicos gränser, och de synes mig derför icke något skäl till besvär, för hvilket en främmande regering skulle kunna fordra räkenskap. Om man i Washington likväl bedömde akerna annorlunda, så förstår jag att man försport någon osäkerhet om, huru de besvär, man anser sig berättigad att uppställa, skulle kunna komma den som vederbör till banda. Men slutligen borde jag. derför, emedan unionsregeringen icke vill erkånna kejsar Maximilians faktiskt bestående regering såsom äfven rättsligt bestående, och emedan det å andra sidan synes henne löjligt, att vända sig till den af henne såsom rättslig erkända statsmakt, hvilken likväl faktiskt försvunnit, icke erkänna det som följdriktigt, att man anser sig berättigad hålla sig till oss, för att draga sig ur förlägenheten, och derför af oss begär förklaringar angående handlingar, hvilka utgått från en främmande regerings suveräna myndighet. Detta den franske ministerns språk är ungefär detsamma som de officiösa tidningarne i Paris hittills begagnat i denna sak. Frankrike ställer sig deri på en temligen hög ståndpunkt, hvilken kanske icke skall falla särdeles väl på läppen i Washington. Men det är väl sannolikt, att Washingtonskabinettet skall — om kongressen blott vill hålla sig stilla — afgifva en allvarlig motförklaring, så att Frankrike kan draga sig ur Mexico och deretter lemna mexicanarne åt sig sjelfva. Dervid kommer emellertid det emellan, huruvida kejsar Maximilian skall vilja stanna qvar efter fransmännens aftåg och icke packar in med dem. I öfrigt säges gula boken egentligen icke innehålla något nytt af intresse. Dock förekommer deri en depesch från franske gesandten i Florens, baron de Malaret, dat. d. 2 jan. 1866, rörande ett samtal, som denne haft med ministerpresidenten Lamarmora ang. det lojala utförandat af septemberkonventionen, hvilket genom kardinal Äntonellis cirkulär betviflas. Lamarmora svarade, att ingen har rätt att påstå, det italienska regeringen har för afsigt att undandraga sig sina förpligtelser, som septemberfördraget ålägger. Malaret säger sig under samtalet hafva ytterligare framhållit, att Frankrike vid fördragets undertecknande förstått detta så, att genom det tillvaron af tvenne skiljda suveräniteter i Italien betryggas, nemligen påfvens, inskränkt till dess närvarande område, och konungariket Italiens — hvilket naturligen icke förhindrar, att, likasom i Mexico, händelsernas egen makt skall, antingen fransmännens kejsare vill eller icke, låta påtvens verldsliga maktområde uppgå i konungariket Italien. Från England skrifves nu, att det förut omtalade örlogsfartyg, som å Themsen bemannats under Perus flagg och mot hvilket spanska ministern väckt reklamation såsom misstänkt chileniskt, är ett pansarskepp kalladt Independencia, hvilket nyligen lupit af stapeln i Blackwall och lagt sig för ankar vid Greenhithe. Det är ett starkt skepp med ett lag kanoner och skägg i fören samt en ångmaskin om 600 hästkrafter. Öfficerare och manskap äro ifrigt sysselsatta med att inskeppa krigsmateriel och förråder af alla slag, och en stor mängd sjömän ur olika nationer äro samlade, tärdiga att gågombord på detsamma. De engelska myndigheterna anse sig emellertid icke kunna taga fartyget, emedan det tillhör den ännu neutrala makten Peru, ehuru ingen tviflar om att det skall, sedan det väl stuckit ut till sjös, hissa Chili-flagg, om Peru ej tillsdess förklarat Spanien krig, och oroa detta senare lands kuster. Englands Jnya parlament samlades första gången i Thorsdags. Underhuset skulle då välja sin Speaker, hvartill Evelyn Denison ansågs sjelfvald, och derefter börja med edgången och utväljandet af platser för de olika medlemmarne, hvilken ceremoni antages skola fortvara till och med Måndag. Huset skall vara tullt konstitueradt om Tisdag, d. 6 Febr., då parlamentet kommer att öppnas kl. 2 e. m. af drottning Victoria i egen person. Inom Itahtens senat har den blinde och vördnadsvärde Gino Capponi föreslagit, att en marmorbyst at den aflidne Massimo dAzeglio, senatorn, statsmannen och soldaten, skall uppställas inom senatshuset. — llvarjehanda. Ä Ett underverk. I slutet på förliden vecka erhöllo ätskilliga af de parisiska tidningarnes referenter inbjudningar af en viss hr Reisner att beskäda hans Underbara skåp. Ehuru mycket misstrogna 1. A a 1 ooo 0 4