Göteborgsposten – 3 februari 1866, sida 1

Himlen hänger lika mulen och grå som vanligt öfver våra hufvuden, regnet sqvalar ur takrännorna, är marken för ett ögonblick iklädd ett tunnt snötäcke, så är det för att genast åter uppträda i en ännu lösare och dyigare beskaffenhet. Kortligen, här herrskar en odräglig höst istället för en treflig vinter — och som detta numera alldeles icke är någon nyhet, så anse vi det klokast att en gång för alla upphöra med våra jerimiader öfver