Göteborgsposten – 3 februari 1866, sida 1

BASTARDEN) Af PAUL SAUNIER. Ryttaren hade just obeserverat det lilla hus, om hvilket vi talat, och befann sig midt framför den lilla afväg som ledde från landsvägen till detsamma. Efter några sekunders tvekan styrde han sin häst in på afvägen. En minut senare befann han sig framför porten. Denne stod öppen och han red inVid ljudet af hästhofvarna, skyndade Brigitte, mycket nyfiken, ut. Hon väntade sig så föga ett dylikt besök att åsynen af adelsmannen alldeles förvirrade henne. Utan att bekymra sig härom steg ryttaren af hästen, band den i portlidret och tog sedan artigt af sig hatten för den unga flickan samt yttrade med ett behagligt smålöje : — Kan man få tala med husbonden här på stället, mitt vackra barn? — Jo, min herre, svarade Brigitte med en nigning. Var god följ mig. Hon införde honom i husets förnämsta rum, 1 hvilket Madeleine Trochu befann sig; hon gick derefter ut i trädgården och ropade med sin klara röst: — Herr Pierre! Herr Pierre! ) Forts. fr. N:o 27.